Snart On The Road Again… (Mumbai)
Sedan vårt förra inlägg har vi hunnit återvända till Mumbai och väntar sedan två dagar på våra bilar.
Äntligen lite Monsun-oväder.
Vi bor denna gång i det lite mer spännande Colaba, stadsdelen som rymmer de flesta gamla sevärdheterna (Taj Mahal Palace Hotel, Gateway of India, The Prince of Wales Museum, m.fl.). Här bor vi kanske inte lika bekvämt (mycket mögel), men betydligt närmre ett flertal riktigt bra restauranger. Dessutom ligger det närmre vår skeppningskontakt.
Malin framför The Prince of Wales Museum.
I skrivande stund har vi ätit frukost på Starbuck’s och ska om ungefär en timme bege oss till hamnen för att påbörja dagens pappersvändande. Mustafa tippar på att vi kan lämna hamnen med bilarna ikväll runt kl 18 (torsdag). Blir det på så sätt så sätter vi kursen norrut och hoppas att vi hittar någonstans att övernatta inom ett par mil. Dagen därpå blir garanterat längre. Med lite tur hinner vi fram till Fort Ahilya, där vettigt boende väntar. Annars kanske vi försöker övernatta på någon av traktens alla vingårdar(!).
Posted in Allmänt by Erik Leijonhielm with no comments yet.
Backpacking i Indien
Medan bilarna långsamt tar sig över Persiska viken och Arabiska havet har vi passat på att göra Indien backpackerstyle. Vi lämnade våra stora väskor hos skeppningsbolaget i Mumbai och boardade ett nattåg upp till Delhi. På 16 timmar lyckades det klämmas in fem matserveringar (allt från te, kex, soppa till full middag, frukost och glass) och timmarna förflöt förvånansvärt snabbt.
I Delhi stod byråkrati-fix överst på listan. Visum till Myanmar och ett extra entry till Indien (så vi kan besöka Bhutan) var målet. Efter en massa åkande över stan stod det klart att inget av dessa gick att genomföra. Extra entry får man genom att ansöka om ett helt nytt visum på en indisk ambassad i ett annat land och för Myanmar behövdes ett intyg som vi ännu inte erhållit. Tur att vi ska till Kathmandu där vi kan försöka fixa allt istället.
Delhi bjöd resterande tiden på rejäla kontraster. Vi började med ett besök på Red Fort. Därifrån tog vi oss genom smågator, trafikkaos, massiva sophögar och marknader fram till Connaught place och hotellet The Imperial för att avsluta på kungligt vis med High Tea.
Nästa tågstopp blev Agra, där servärdheter som Taj Mahal och Agra Fort prickades av.
Tyvärr var hela sällskapet lite risiga (vissa mer än andra) så vi varvade vårt turistande med ett kryp in med AC. Gissar att det är oundvikligt att få någon magåkomma så vi skattar oss lyckliga att det inte är en dag när vi har 60 mil att köra.
Just nu befinner vi oss i Jaipur, den rosa staden, vilket också är vår sista anhalt innan vi ska tillbaka till Mumbai.
Enligt dagens rapport kan vi även se att våra bilar börjar närma sig, förhoppningsvis är vi snart ute och rullar igen!
Posted in Indien by Malin Leijonhielm with 1 comment.
Vem sa äventyr?
För sex dagar sen lämnade vi bilarna i en container i Iran och sen dess har fem dagar spenderats i storstaden Dubai, och det är nästan så att man glömmer att vi faktiskt är ute på äventyr. Det mest äventyrliga här är att hitta ett ställe där man kan köpa med sig lunch.
Eftersom det är ramadan är det strängt förbjudet att äta och dricka offentligt (även på stranden och vid poolen) på dagen, även som otrogen turist kan man bötfällas för detta. Det kan därför vara lite svårt att hitta lunchställen. Kombinationen att inte dricka vatten och vistas i >40 grader är lite svår att balansera.
Alkohol kan man glömma, såvida man inte tar sig till riktigt dyra hotell förstås. Handhållande är förbjudet, musik likaså. Långfredag hela veckan!
På kvällarna har lyckligtvis alla restauranger öppnat igen och man kan få sig riktigt bra utbud av mat! Vi har halkat in på The Cheesecake Factory ett par gånger nu, en appetizer räcker till huvudrätt och mer därtill!
Vi har fått dagarna att flyta på genom att varva läsning vid poolen och hotellets gym med shopping, biobesök och flanerande i stans enorma gallerior. Erik och Malin passade även på att handla en ny strömbrytare för halvljusen till Land Rovern.
Båten med bilarna är hittills två dagar sen och ligger irriternade nog i hamn här i Dubai av någon anledning. Vi bor lite innanför Palm Jumeirah och vår båt väntar ett par kilometer söderut…
På tisdag flyger vi vidare till Indien. Vi tänkte passa på att kryssa av lite sevärdheter så att vi kanske inte behöver köra in i alltför många storstäder med våra inte allt för smidiga fordon.
Posted in Dubai by Malin Leijonhielm with 2 comments.
Vinets förlorade stad
En kort körning från Persepolis ligger Shiraz, som en gång i tiden var känd för sitt vin men nu för tiden är all vintillverkning förbjuden. Där rattade vi oss fram till Shiraz tourist complex, vår camping för dagen. Med taxi tog vi oss till bazaaren för att upptäcka att allt är stängt, ty det tydligen var fredag och fredagar är Irans söndagar (eller midsommarafton om vi hade varit i Sverige). Så istället styrde vi vår kos mot en moské som i sin tur hade lunchstängt. Jaha, mot nästa sevärdhet! Efter 45 minuters väntan fick vi tillträde (i utbyte mot entréavgift) till Eram Garden. Där vi strosade runt i granatäppelträdens skugga och tittade på sköldpaddor i en lite väl grön damm.
Palats med fontän inne i Eram Garden.
Ny dag, nya försök. Denna dag matchade vi moskén Nasir al-Molk öppettider.
Inne i Nasir Al-Molk – härligt ljusspel!
Erik, Mats och Malin vilar benen.
Därefter blev det mattletande i bazaaren. Ingen lätt match att bestämma sig med det otroliga utbudet. Ännu krångligare att betala för sig – kortbetalning funkar inte på grund av sanktioner mot Iran, våra kontanter för få för att täcka vår resterande vistelse i landet och mattinköp (och nya kontanter går ej att ta ut, på grund av punkten innan). Fast med lite trixande och genom en banköverföring till matthandlarens kompis i Norge är vi nu tre persiska mattor rikare.
Med mattaffären avklarad var det dags att börja rulla mot Bandar Abbas, där bilarna ska skeppas till Indien. För att inte slita ut oss med för långa sträckor i bastuvarma bilar slog vi camp 20 mil från målet bland några ökenberg.
Här passade även Malin och Erik på att packa om sin nyförvarvade matta.
Nu är vi Bandar Abbas och ordnar med byråkratin för att få våra bilar in i en container och ut ur landet. Eller Mats och Erik åker runt med vår agent eftersom det är dem som står som ägare av bil och Carnet, medan Sandra och Malin håller sig inne på hotellet. Det är nämligen obeskrivligt varmt och fuktigt ute – efter 5 minuter är du lika blöt som om du gjort ett klädsim. Så luftkonditionering föredras och utflykter undviks.
När allt är klart med skeppningen tar vi oss över Persiska viken till Dubai.
Posted in Iran by Sandra Egardt with 1 comment.
Silk Road
Att komma fram till Yazd var som att komma till en oas i öknen. Efter flera nätter i parker utan tillgång till dusch och andra trevliga faciliteter möttes vi på Silk Road hotel av gratis parkering, duschar och gratis wi-fi. I Yazd finns världens äldsta gamla stan och ovanför hustaken med utsikt över moskén avnjöt vi vår middag.
I Yazd finns förutom den gamla delen av staden mycket annat roligt att se. Vårt första stopp var Zoroastriernas Fire temple, där en eld har brunnit oavbruten (påstås det) sen 470 AD, och den brann även när vi var där. Sen zoroastriernas tid finns även två Tower of silence kvar utanför staden som vi passade på att besöka. Här lämnades förr de döda för att ätas upp av fåglarna då man inte ville att de skulle förorena jorden. Nuförtiden löser man problemet genom att lägga de döda i cement innan de begravs.
Innan vidare färd mot Shiraz tänkte vi fylla på energiförrådet med en lunch men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Ramadan hade nämligen precis börjat och alla restauranger var tillsynes stängda. Med hjälp från några snälla lokalbor visade det sig dock att det fanns ställen som serverade mat, antingen nere i källarlokaler eller med gardinerna ordentligt fördragna. Så mätta och belåtna kunde vi tillslut köra vidare i värmen.
Kvällens camp blev precis nedanför Persepolis utanför Shiraz där vi kunde avnjuta en bra middag bland träden och smaka på de kända godsakerna som vi köpte med oss från Yazd. Det bestod mestadels av socker och marsipan med en och annan pistagenöt.
Vår vana trogen var vi tidiga vi Persepolis för att hinna före turistbussarna för att kunna insupa atmosfären ifred. Persepolis är inget dåligt bygge och trots att Alexander den store brände ner staden står flera pampiga pelar kvar som ger en en uppfattning om hur ståtligt det en gång var.
Posted in Allmänt, Iran by Malin Leijonhielm with no comments yet.
En tämligen stor stad
Det blev inget bad för herrarna i Kaspiska havet men det fläktade på stranden och var ändå relativt angenämt.
Vi begav oss upp i bergen för att besöka Castles of the Assassins, fem mil tog oss runt fyra timmar. Brantare vägare blir svårt att hitta. Vissa fick köra i ettan ganska konstant. Väl framme väntade en hel del trappor men utsikten var definitivt värd arbetet. Kanske behöver vi också lite motion.
Trevligt nog rann vatten ner från bergen så att det gick att bli folk igen innan kvällens 30-mils etapp till storstan.
Från den grönskande kusten tog vi oss till storstaden Teheran (lite efter vår tidplan men vi återkommer till det). I Teheran avhandlades alla frågetecken kring skeppningen och vi har det mesta under kontroll nu. Med lite tur (och ocensurerat internet) ska vi nog få upp bilder och kanske någon film från Teheran, trafiken är på en helt annan nivå. Vi verkar dock ha fått in rätt kombination av hänsynslöshet, helljus och tutor för att ta oss fram.
Vi hann även med ett ärevarv runt Azadi Tower innan vi rullade vidare mot Esfahan.
Temperaturen ute ligger nu på ljumna 40 grader, det går åt spektakulära mängder vatten för att hålla oss i skick när vi kör mitt på dagen. Kylskåpen är räddningen varje dag, imponerande att de klarar att kyla med så hög omgivningstemperatur!
Esfahan var lite turistigare än tidigare städer både sitt-toa och krims-krams fanns att tillgå. Vi hittade ett prylfullt tehus där vi kunde sitta och planera vår fortsatta resa.
Här byggs även pampiga byggnader, oftast i form av moskéer.
Imponerande detaljer!
Nästa inlägg hoppeligen från Yazd!
Posted in Iran by Malin Leijonhielm with 1 comment.
Iran
Under fredagen dök paret Egardts nya koppling upp som utlovat. Mekanikerna satte ihop bilen på runt tre timmar, ganska imponerande faktiskt.
Extremt otåliga satte vi därefter iväg mot Iran, den första gränskorsningen där vi får utnyttja vår Carnet De Passage.
Det blev en utdragen affär, och först efter tre timmar kunde vi konstatera att vi äntligen var inne i landet.
Siktet var satt på Tabriz, och dit lyckades vi ta oss efter några detours (gpserna var inte helt med på banan hela vägen). Vi tog oss till El Goli Park, en park i utkanten av stan där det är tillåtet att man campar. Trötta beslutade vi oss för att se om det skulle gå att få nåt litet att äta men det visade sig att klockan var två på natten, en lång dag plus en tidskillnad som vi inte hade räknat med.
Morgonen efter blev det dags att utforska bazaren i Tabriz, oplanerat nog även det en UNESCO site. Bazaren är helt enorm, det går nog att gå runt där i flera dagar. Matthandlarna finns på sin plats, klädeshandlarna på en annan – men det går förstås även att hitta ett nytt kylskåp eller en säck kryddor.
Vi tassade runt ett tag, tämligen planlöst och gick bra med vilse. Spännande plats utan tvekan! Vi märkte stor skillnad mot Turkiet, här är det ingen försäljare som pockar på uppmärksamhet eller är påfrestande, många välkomnar och en bjöd på kakor – mycket trevligt!
Nu bär det av mot Kaspiska havet där Malin och Sandra kanske kan få titta på när Mats och Erik badar!
Posted in Allmänt by Mats Egardt with 2 comments.
I Österled
Uppenbarligen gav Cappadocia och de underjordiska städerna mersmak, eftersom vi fortsatte i samma stil med berget Nemrut Dagi med sina stora stenhuvuden. Avbildade i jättestatyer på bergets topp (ca 2100 m) stod diverse gudar och hjältar (Apollo, Zeus, Herakles m.fl.)
Berget står med på UNESCOs World Heritage List och lyckligtvis var vi så morgonpigga att vi hade berget för oss själva!
Vägen upp var slingrig och bitvis väldigt brant. Tacka gudarna för lågväxel!
Ni kanske tycker att vi tar oss lite för snabbt fram, och det gör vi verkligen! Vi vet dock att vi kommer att behöva väldigt mycket tid till att skeppa bilarna till, och sedan korsa, Indien.
Efter Nemrut drog vi hastigt österut mot Tatvan, där vi gjorde vår första Bush Camp. Vi lyckades hitta en liten grusväg som abrupt slutade i ett snårigt parti med mycket högt gräs. Detta hindrade givetvis inte vår bilar, så vi tog oss fram till en liten avskild gräsplätt nere vid vattnet, där vi slog upp tälten.
Erik och Mats fick här ett ypperligt tillfälle att pröva på sina förklädnader, som kan användas för att smälta in i vilken turkisk folkmängd som helst!
Det var uppfriskande att bada i sjön efter ett par dagars hård körning i stekande sol, men av någon anledning blev man helt slemmig av vattnet. Skumt…
Efter Tatvan drog vi vidare till Van. Egardts Merca hade nämligen börjat läcka diesel från en spridare. Lyckligtvis fanns där en Mercedes-verkstad som löste problemet lite snabbt. Under tiden åkte Leijonhielms till en Land Rover-handlare för att ersätta en knapp som slitits ut. Tyvärr hade de inga reservdelar, men sålde gärna ett par liter växellådsolja, något som säkert kommer att gå åt.
Vidare till Dogubeyazit, ett par mil från den Iranska gränsen. här skulle det övernattas en natt, men tyvärr har Mercedesen fått problem med kopplingen, vilket måste åtgärdas innan vi åker vidare till Iran. Efter en dags mekande på en verkstad kunde Mats och Sandra konstatera att en reservdel måste beställas från Istanbul. Därmed står det 1-1 och vi hoppas att det även blir slutställningen i hållbarhetstävlingen!
Så här ser en koppling ut när en av de dämpande fjädrarna i den gått av och ställt till det.
Som tröst firades en av de sista kvällarna i den sekulära världen med Champagne (tack Darpö), gåslever, dadlar i bacon och diverse tilltugg. Otroligt civiliserat!
Tyvärr har det visat sig att det tar två dagar att skicka hit den nya kopplingen, så det dröjer tills på fredag innan vi kan åka vidare mot Iran.
Posted in Turkiet by Erik Leijonhielm with 1 comment.
Stenar i mängder
Tack vare att vi lyckats lägga många mil under bil föregående dag kom vi lagom till lunch fram till Cappadocia. På turiststråket vid Cappadocia Open Air Museum tankade vi oss själva med energi från några turkiska pannkakor innan vi tog oss an utforskandet av kyrkorna uthuggna i bergsväggarna.
Efter turistandet kännde sig Malin och Sandra sig förtjänta av en eftermiddag vid campingens pool medan Mats och Erik försökte lista ut varför Leijonhielms halvljus inte fungerar. Orsaken visade sig bero på en dålig knapp, men vilket Erik lyckades lösa med sten trott eller ej!
Kl.06 vaknade vi alla av att flertalet luftballonger höll på att fyllas för uppfärd (luftballongsturer är väldigt populärt över Cappadocia och väldigt högljutt), men bra visades sig det då vi kom tidigit iväg till den underjordiska staden Kaymakli innan de stora turistbussarna. Häftigt och smått klastrofobiskt var det att huka sig runt i den utkarvade staden flera meter under marken.
Från underjorden upp på 1900 meter över havet, som bjöd på en sträck snö (!!!), och fram till Kahta.
En lång dag på vägen, upp mot 12h körning, och trötta resenärer. Härnäst stora stenhuvuden på Nemrut Dagi.
Posted in Allmänt by Sandra Egardt with no comments yet.
Skillnaden på en vattenmelon
Vi hade stålsatt oss för uppdraget att ta oss ut ur Istanbul men trafiken flöt på förvånansvärt bra och tutan gick inte det minsta varm. På fina vägar i lite regn tog vi oss till Gölbasi (och Unsala camping vilket också var ett fyrstjärnigt hotell).
Till middagen tog vi andaktsfullt fram vår vattenmelon som vi införskaffat i Rumänien. Tyvärr uppvisade den inte en helt önskvärd färg vilket våra turkiska camping-grannar noterade:
“That can’t be a turkish melon?!”
Nej, melon var knappt ätbar och vår trevliga efterrätt fick utebli. Men mitt i middagen dök samme man upp med ett fat uppskuren vattenmelon, super trevligt och väldigt uppskattat.
På samma camping mötte vi en man som bott i Sverige på 60-talet som på nästintill flytande svenska bjöd in oss för att fira nationaldagen i Ankara. Tyvärr hade vi redan passerat Ankara och att åka tillbaka kändes inte helt aktuellt även och blev väldigt glada för inbjudan.
Nationaldagen fick istället (i den Leijonhielmska bilen) firas med stamsånger på vägen mot Göreme och Cappadocia.
Posted in Turkiet by Malin Leijonhielm with no comments yet.