Stockholm – Singapore 2015Stockholm – Singapore 2015

Dec 25th Äventyr 2.1

Äntligen på gång igen!

Efter en fyra månaders nervkittlande väntan ska vi snart få se våra bilar igen och återuppta äventyret!

Vi har fått en uppdatering av en snäll filur på Facebook som körde förbi och fotade bilarna, de ser fortfarande hela ut. I alla fall på avstånd.

I skrivande stund sitter vi i Hong Kong och väntar in dagens (nattens?) tredje flygplan som ska ta oss till Yangon. Om allt går som vi planerar så tar vi ett nytt plan till Mandalay imorgon bitti som sedan flyger vidare till Kaley. Därifrån behöver vi bara åka 15 mil taxi till Tamu sen får vi äntligen återse våra precious bilar. Vi räknar med några timmars meck innan vi kan rulla förstås!

Med lite tur hör vi av oss kort efter det!

Aug 21st Intermission

vi är hemma.

Jul 16th Bilkörning genom Indien

Nu är det ett tag sedan vi bloggade, och somliga kanske undrar vad vi sysslar med. Därför kommer nu ett långt inlägg.

Anledningen till tystnaden är att vi helt enkelt varit för utmattade för att skriva. På grund av förseningen i vårt schema, samt att vi varit tvungna att bestämma ett datum då vi måste vara vid Myanmars gräns och möta våra guider, så har fått sträckköra genom Indien.

Men vi börjar från början. När vi skulle hämta ut bilarna från hamnen fick vi veta att vi skulle börja kl 11, vara i hamnen kl 13 och att vi skulle ha bilarna körklara kl 18. Att börja först kl 11 verkade sent, men det är ramadan och våra fixare var uppe hela natten. Efter 7 timmars väntan i kvav hetta och obegriplig stämpelhets stod det klart att vi saknade två stämplar och att hamnen skulle stänga. Högsta hönset skulle gå hem, och det fanns ingen annan som fick använda hans stämpel. Han ville dock inte stämpla vårt dokument innan den andra stämpeln var på plats, så våra fixares stora utmaning var att hålla kvar chefen tills de kunnat hitta den andra killen.

Lyckligtvis gick allt ihop i sista stund och vi kunde rulla vidare kl 21 ungefär. Om man har kunder som betalar tiotusentals kronor för ens tjänster kanske man kan bortse från sina religiösa nattliga nöjen nån gång ibland, så att man kan vara på plats i hamnen kl 10?

Att köra bil i Indien är ingen smal sak, kan vi lova. Förhoppningvis kan vi lite senare lägga upp filmbevis på detta. Till den extremt hetsiga trafikrytmen lägger man vägar som bitvis är mer hål än väg, bitvis mer gegga än asfalt och väldigt många lastbilschaufförer som saknar körkort, ja då har man en aning om hur läget är.

Första dagen vaknade vi ca 1 km från hamnen och bestämde oss för att köra till Ahiliya Fort, som ligger mågra mil söder om Indore. Det visade sig vara ett femtiotal mil, men på rätt bra vägar. Vi kom fram utan andra incidenter än att Egardts fick byta sitt bilbatteri, som svällt och riskerade att sprängas.

Framme på fortet fick vi mysig inkvartering och drack en stadig Gin Tonic (mot malarian) på bröstvärnet.

Efter Indore körde vi vidare och övernattade längs vägen på något råttinvaderat väg-motell.

Efter detta har vi klarat av Orrcha och Khajuraho, vilka båda står på Unescos världsarvslista. Khajuraho är en tempelstad med Kama Sutra-anknytning. Smaskiga bilder utlovas.

Kamasutrakonsten beundras

Sista stoppet i Indien (den här gången), var Varanasi, vilket är känt för att pilgrimer vallfärdar dit för att tvätta sig i Ganges. Man bränner även sina döda och lägger dem i floden. Trafiken i denna stad går verkligen inte att beskriva med ord, så vi ska inte ens försöka.

Vid en av ghaterna i Varanasi.

Men, nu var vi riktigt trötta på bilkörning i Indien och var bara tvungna att pusha igenom upp till Nepal. De sista milen tillryggalades och vi kom över gränsen. Efter 14 timmar i bilarna (inkl. några vid gränsen) kunde vi slappna av i underbara, vänliga, lugna, körvänliga och välsignat SVALA Nepal.

Skönt!

Jul 9th Snart On The Road Again… (Mumbai)

Sedan vårt förra inlägg har vi hunnit återvända till Mumbai och väntar sedan två dagar på våra bilar. 

  
Äntligen lite Monsun-oväder.

Vi bor denna gång i det lite mer spännande Colaba, stadsdelen som rymmer de flesta gamla sevärdheterna (Taj Mahal Palace Hotel, Gateway of India, The Prince of Wales Museum, m.fl.). Här bor vi kanske inte lika bekvämt (mycket mögel), men betydligt närmre ett flertal riktigt bra restauranger. Dessutom ligger det närmre vår skeppningskontakt.

  
Malin framför The Prince of Wales Museum.

I skrivande stund har vi ätit frukost på Starbuck’s och ska om ungefär en  timme bege oss till hamnen för att påbörja dagens pappersvändande. Mustafa tippar på att vi kan lämna hamnen med bilarna ikväll runt kl 18 (torsdag). Blir det på så sätt så sätter vi kursen norrut och hoppas att vi hittar någonstans att övernatta inom ett par mil. Dagen därpå blir garanterat längre. Med lite tur hinner vi fram till Fort Ahilya, där vettigt boende väntar. Annars kanske vi försöker övernatta på någon av traktens alla vingårdar(!).

Jun 14th Iran

Under fredagen dök paret Egardts nya koppling upp som utlovat. Mekanikerna satte ihop bilen på runt tre timmar, ganska imponerande faktiskt.

Extremt otåliga satte vi därefter iväg mot Iran, den första gränskorsningen där vi får utnyttja vår Carnet De Passage.

Det blev en utdragen affär, och först efter tre timmar kunde vi konstatera att vi äntligen var inne i landet.

Siktet var satt på Tabriz, och dit lyckades vi ta oss efter några detours (gpserna var inte helt med på banan hela vägen).  Vi tog oss till El Goli Park, en park i utkanten av stan där det är tillåtet att man campar. Trötta beslutade vi oss för att se om det skulle gå att få nåt litet att äta men det visade sig att klockan var två på natten, en lång dag plus en tidskillnad som vi inte hade räknat med.

Morgonen efter blev det dags att utforska bazaren i Tabriz, oplanerat nog även det en UNESCO site. Bazaren är helt enorm, det går nog att gå runt där i flera dagar. Matthandlarna finns på sin plats, klädeshandlarna på en annan – men det går förstås även att hitta ett nytt kylskåp eller en säck kryddor.

Vi tassade runt ett tag, tämligen planlöst och gick bra med vilse. Spännande plats utan tvekan! Vi märkte stor skillnad mot Turkiet, här är det ingen försäljare som pockar på uppmärksamhet eller är påfrestande, många välkomnar och en bjöd på kakor – mycket trevligt!

Nu bär det av mot Kaspiska havet där Malin och Sandra kanske kan få titta på när Mats och Erik badar!

Jun 8th Stenar i mängder

Tack vare att vi lyckats lägga många mil under bil föregående dag kom vi lagom till lunch fram till Cappadocia. På turiststråket vid Cappadocia Open Air Museum tankade vi oss själva med energi från några turkiska pannkakor innan vi tog oss an utforskandet av kyrkorna uthuggna i bergsväggarna.

Efter turistandet kännde sig Malin och Sandra sig förtjänta av en eftermiddag vid campingens pool medan Mats och Erik försökte lista ut varför Leijonhielms halvljus inte fungerar. Orsaken visade sig bero på en dålig knapp, men vilket Erik lyckades lösa med sten trott eller ej!

Kl.06 vaknade vi alla av att flertalet luftballonger höll på att fyllas för uppfärd (luftballongsturer är väldigt populärt över Cappadocia och väldigt högljutt), men bra visades sig det då vi kom tidigit iväg till den underjordiska staden Kaymakli innan de stora turistbussarna. Häftigt och smått klastrofobiskt var det att huka sig runt i den utkarvade staden flera meter under marken.

Från underjorden upp på 1900 meter över havet, som bjöd på en sträck snö (!!!), och fram till Kahta.

En lång dag på vägen, upp mot 12h körning, och trötta resenärer. Härnäst stora stenhuvuden på Nemrut Dagi.

May 24th Nu syns det vilka vi är

I torsdags blev bilarna kittade ytterligare så att man tydligt ser vad för strapatser de är ute på.

Och dieselmärkning på olika språk för att undvika missöden.