Skillnaden på en vattenmelon
Vi hade stålsatt oss för uppdraget att ta oss ut ur Istanbul men trafiken flöt på förvånansvärt bra och tutan gick inte det minsta varm. På fina vägar i lite regn tog vi oss till Gölbasi (och Unsala camping vilket också var ett fyrstjärnigt hotell).
Till middagen tog vi andaktsfullt fram vår vattenmelon som vi införskaffat i Rumänien. Tyvärr uppvisade den inte en helt önskvärd färg vilket våra turkiska camping-grannar noterade:
“That can’t be a turkish melon?!”
Nej, melon var knappt ätbar och vår trevliga efterrätt fick utebli. Men mitt i middagen dök samme man upp med ett fat uppskuren vattenmelon, super trevligt och väldigt uppskattat.
På samma camping mötte vi en man som bott i Sverige på 60-talet som på nästintill flytande svenska bjöd in oss för att fira nationaldagen i Ankara. Tyvärr hade vi redan passerat Ankara och att åka tillbaka kändes inte helt aktuellt även och blev väldigt glada för inbjudan.
Nationaldagen fick istället (i den Leijonhielmska bilen) firas med stamsånger på vägen mot Göreme och Cappadocia.
Posted in Turkiet by Malin Leijonhielm with no comments yet.
Leave a Reply