Kap, kap, kaaaap
“Efter Burma är det bara nerförsbacke” tror jag flera av er hört oss säga. Och förutom att vi gång på gång glömmer bort att vi själva inte kan köra så mycket snabbare än 80 (vilket gör att även korta dagsetapper på 13 mil tar två timmar) så har det verkligen flutit på fint genom Thailand.
Från gränsen i Mae Sot campade vi vår första natt i Thailand i nationalparken Taksin Maharat. Det höga läget gjorde att natten var sval och de gamla täckena fick till och med åka fram.
Campingutrustningen fick användas på nytt.
Det var mycket folk som campade.
I Bangkok, som blev vårt nästa stopp, passade vi på att se den nya Star wars filmen i Imax och njuta av att åter äta thaimat. Leijonhielms svängde även förbi sina grannar från landet som var på besök hos sina släktingar.
Kvällstrafiken i Bangkok
Efter Bangkok körde vi några dagars strandhoppande (eller körande är kanske en bättre benämning). En natt på Bankrut, en natt på Khao Lak, två nätter på Ao Nang och till sist en natt på Pak Meng. Dagarna tedde sig rätt lika, sol och bad fram till lunch för att sen köra några timmar när solen ändå bör undvikas. Då kommer man fram lagom till att sjunka ner i en solstol med en shake för att njuta av dagens sista solstrålar.
Ban Krut, en nästintill öde strand.
Vi passade på att köra runt lite på stranden, bilarna vill ju också känna fläkten från havet.
Glada miner i väntan på bananpannkaka med nutella.
Färden har därefter gått vidare till Malaysia och staden Georgetown på Penang.
Posted in Thailand by Erik Leijonhielm with no comments yet.
Nyårsafton i Rangoon och lagbrott (!)
I Yangon (Rangoon) hade vi två nätter, av vilka en var nyårsafton. Den 30 december anlände vi och gästade trendiga Union bar. Det börjar bli en tradition för Leijonhielms, som var där för exakt 2 år sedan. Vi var även där allesammans i somras.
Mats och Sandra som inte turistat Yangon ordentligt tidigare fick nu besöka Shwe Dagon, en rätt löjligt stor stupa.
På nyårsafton testade vi Afternoon Tea på klassiska The Strand Hotel (nummer 3 på vår asienturné, ni minns väl The Imperial i Delhi och The Windemere i Darjeeling?). Väldigt trevliga nibbles och crumpets, må vi lova!
På grund av tidig avresa dagen efter så blev det en tidig kväll på nyårsafton, på Monsoon. Efter det gick somliga vidare till Union bar igen, men sade god natt redan klockan 22 på självaste nyårsafton.
Klockan 6 på nyårsdagen gick färden vidare mot gränsstaden Myawaddy och Thailand. Det blev en långkörare med ett utdraget slut. Vid gränsen visade det sig nämligen att vi vistats olovligt i landet sedan några dagar. Vårt visum hade visserligen lång giltighetstid, men en gränsvakt i Tamu hade tydligen klåpat sig och stämplat ut oss ur landet redan där. Att komma på idén att stämpla VOID på den stämpeln och stämpla en ny Exit-stämpel slog oss redan efter fem minuter, men tog typ två timmar för gränsvakterna att begripa. Lyckligtvis hade vi ju med en regeringsrepresentant under hela vistelsen, som kunde gå i god för oss.
Nu bär det av vidare mot Thailand!
Posted in Myanmar by Erik Leijonhielm with no comments yet.
Tea o’clock
Ilam ligger på ca 2000 meters höjd och då slingriga bergsvägar inte är att föredra efter mörkrets inbrott delades sträckan upp på två dagar. Vi bushcampade längs en helt uttorkad flod i närheten av Itahari, ett tips vi fått från en overlandingblogg. Natten bjöd inte på ett lika skräckinjagande oväder utan mest ihållande regn. Till frukost fick vi sällskap av några nepaleser som nyfiket inspekterade våra fordon och skrattade åt att vi sovit där.
Nyfikna nepaleser
Land Rover i Ilam.
Fina gångar i teplantagen
Darjeeling är beläget på en sluttning med hus byggda ut över kanten och vägarna är så smala att det känns som att de är byggda för enkelriktad trafik (iaf när man kör stora fordon). Där lyxade vi till det och tog in på Windamere Hotel, en Brittisk kolonialvilla belägen på Observatory hill med utsikt över sluttningarna. Väldigt civiliserat med afternoon tea och allt.
Trevlig utsikt från balkongen på Windamere
Inväntar afternoon tea
Afternoon tea på Windamere hotel
Utsikt från Darjeeling
Posted in Indien, Nepal by Erik Leijonhielm with 1 comment.
Bilkörning genom Indien
Nu är det ett tag sedan vi bloggade, och somliga kanske undrar vad vi sysslar med. Därför kommer nu ett långt inlägg.
Anledningen till tystnaden är att vi helt enkelt varit för utmattade för att skriva. På grund av förseningen i vårt schema, samt att vi varit tvungna att bestämma ett datum då vi måste vara vid Myanmars gräns och möta våra guider, så har fått sträckköra genom Indien.
Men vi börjar från början. När vi skulle hämta ut bilarna från hamnen fick vi veta att vi skulle börja kl 11, vara i hamnen kl 13 och att vi skulle ha bilarna körklara kl 18. Att börja först kl 11 verkade sent, men det är ramadan och våra fixare var uppe hela natten. Efter 7 timmars väntan i kvav hetta och obegriplig stämpelhets stod det klart att vi saknade två stämplar och att hamnen skulle stänga. Högsta hönset skulle gå hem, och det fanns ingen annan som fick använda hans stämpel. Han ville dock inte stämpla vårt dokument innan den andra stämpeln var på plats, så våra fixares stora utmaning var att hålla kvar chefen tills de kunnat hitta den andra killen.
Lyckligtvis gick allt ihop i sista stund och vi kunde rulla vidare kl 21 ungefär. Om man har kunder som betalar tiotusentals kronor för ens tjänster kanske man kan bortse från sina religiösa nattliga nöjen nån gång ibland, så att man kan vara på plats i hamnen kl 10?
Att köra bil i Indien är ingen smal sak, kan vi lova. Förhoppningvis kan vi lite senare lägga upp filmbevis på detta. Till den extremt hetsiga trafikrytmen lägger man vägar som bitvis är mer hål än väg, bitvis mer gegga än asfalt och väldigt många lastbilschaufförer som saknar körkort, ja då har man en aning om hur läget är.
Första dagen vaknade vi ca 1 km från hamnen och bestämde oss för att köra till Ahiliya Fort, som ligger mågra mil söder om Indore. Det visade sig vara ett femtiotal mil, men på rätt bra vägar. Vi kom fram utan andra incidenter än att Egardts fick byta sitt bilbatteri, som svällt och riskerade att sprängas.
Framme på fortet fick vi mysig inkvartering och drack en stadig Gin Tonic (mot malarian) på bröstvärnet.
Efter Indore körde vi vidare och övernattade längs vägen på något råttinvaderat väg-motell.
Efter detta har vi klarat av Orrcha och Khajuraho, vilka båda står på Unescos världsarvslista. Khajuraho är en tempelstad med Kama Sutra-anknytning. Smaskiga bilder utlovas.
Kamasutrakonsten beundras
Sista stoppet i Indien (den här gången), var Varanasi, vilket är känt för att pilgrimer vallfärdar dit för att tvätta sig i Ganges. Man bränner även sina döda och lägger dem i floden. Trafiken i denna stad går verkligen inte att beskriva med ord, så vi ska inte ens försöka.
Vid en av ghaterna i Varanasi.
Men, nu var vi riktigt trötta på bilkörning i Indien och var bara tvungna att pusha igenom upp till Nepal. De sista milen tillryggalades och vi kom över gränsen. Efter 14 timmar i bilarna (inkl. några vid gränsen) kunde vi slappna av i underbara, vänliga, lugna, körvänliga och välsignat SVALA Nepal.
Skönt!
Posted in Allmänt by Erik Leijonhielm with 3 comments.
Snart On The Road Again… (Mumbai)
Sedan vårt förra inlägg har vi hunnit återvända till Mumbai och väntar sedan två dagar på våra bilar.
Äntligen lite Monsun-oväder.
Vi bor denna gång i det lite mer spännande Colaba, stadsdelen som rymmer de flesta gamla sevärdheterna (Taj Mahal Palace Hotel, Gateway of India, The Prince of Wales Museum, m.fl.). Här bor vi kanske inte lika bekvämt (mycket mögel), men betydligt närmre ett flertal riktigt bra restauranger. Dessutom ligger det närmre vår skeppningskontakt.
Malin framför The Prince of Wales Museum.
I skrivande stund har vi ätit frukost på Starbuck’s och ska om ungefär en timme bege oss till hamnen för att påbörja dagens pappersvändande. Mustafa tippar på att vi kan lämna hamnen med bilarna ikväll runt kl 18 (torsdag). Blir det på så sätt så sätter vi kursen norrut och hoppas att vi hittar någonstans att övernatta inom ett par mil. Dagen därpå blir garanterat längre. Med lite tur hinner vi fram till Fort Ahilya, där vettigt boende väntar. Annars kanske vi försöker övernatta på någon av traktens alla vingårdar(!).
Posted in Allmänt by Erik Leijonhielm with no comments yet.
I Österled
Uppenbarligen gav Cappadocia och de underjordiska städerna mersmak, eftersom vi fortsatte i samma stil med berget Nemrut Dagi med sina stora stenhuvuden. Avbildade i jättestatyer på bergets topp (ca 2100 m) stod diverse gudar och hjältar (Apollo, Zeus, Herakles m.fl.)
Berget står med på UNESCOs World Heritage List och lyckligtvis var vi så morgonpigga att vi hade berget för oss själva!
Vägen upp var slingrig och bitvis väldigt brant. Tacka gudarna för lågväxel!
Ni kanske tycker att vi tar oss lite för snabbt fram, och det gör vi verkligen! Vi vet dock att vi kommer att behöva väldigt mycket tid till att skeppa bilarna till, och sedan korsa, Indien.
Efter Nemrut drog vi hastigt österut mot Tatvan, där vi gjorde vår första Bush Camp. Vi lyckades hitta en liten grusväg som abrupt slutade i ett snårigt parti med mycket högt gräs. Detta hindrade givetvis inte vår bilar, så vi tog oss fram till en liten avskild gräsplätt nere vid vattnet, där vi slog upp tälten.
Erik och Mats fick här ett ypperligt tillfälle att pröva på sina förklädnader, som kan användas för att smälta in i vilken turkisk folkmängd som helst!
Det var uppfriskande att bada i sjön efter ett par dagars hård körning i stekande sol, men av någon anledning blev man helt slemmig av vattnet. Skumt…
Efter Tatvan drog vi vidare till Van. Egardts Merca hade nämligen börjat läcka diesel från en spridare. Lyckligtvis fanns där en Mercedes-verkstad som löste problemet lite snabbt. Under tiden åkte Leijonhielms till en Land Rover-handlare för att ersätta en knapp som slitits ut. Tyvärr hade de inga reservdelar, men sålde gärna ett par liter växellådsolja, något som säkert kommer att gå åt.
Vidare till Dogubeyazit, ett par mil från den Iranska gränsen. här skulle det övernattas en natt, men tyvärr har Mercedesen fått problem med kopplingen, vilket måste åtgärdas innan vi åker vidare till Iran. Efter en dags mekande på en verkstad kunde Mats och Sandra konstatera att en reservdel måste beställas från Istanbul. Därmed står det 1-1 och vi hoppas att det även blir slutställningen i hållbarhetstävlingen!
Så här ser en koppling ut när en av de dämpande fjädrarna i den gått av och ställt till det.
Som tröst firades en av de sista kvällarna i den sekulära världen med Champagne (tack Darpö), gåslever, dadlar i bacon och diverse tilltugg. Otroligt civiliserat!
Tyvärr har det visat sig att det tar två dagar att skicka hit den nya kopplingen, så det dröjer tills på fredag innan vi kan åka vidare mot Iran.
Posted in Turkiet by Erik Leijonhielm with 1 comment.
Sista etappen av Europa
Efter första natten i Rumänien blev vägarna snabbt bättre och de 50-tal milen till Brasov och sedermera Giurgiu gick betydligt snabbare att lägga under bilarna. I Draculas hemstad avnjöt vi en god lunch (dock inte jungfru-blod) i de gamla kvarteren och kikade på Draculas påstådda slott Castellu Bran. Det ser inte så läskigt ut när solen skiner.
Till Giurgiu, en stad nära gränsen till Bulgarien, ankom vi rätt sent och lyckades inte hitta någon camping, så det fick bli motell. Lyxigt värre.
Landskapet har ändrats ganska dramatiskt och när vi stannade för lunch i Bulgariens sommarturistort nr 1, Varna, var vi väldigt överhettade och kunde bada oss (men inte bilarna) i Svarta Havet.
Efter lunch hetsade vi ned till Sozopolis som ligger närmare Turkiet, för en sista natt i Europa. Sparsmakat utrustad camping, men vad behöver man mer än rinnande vatten och ljudet av Svarta Havets vågor som bryter mot stranden?
Genom Turkiet blev det ännu en dag i hetsen och bilkörandets tecken. Vägen till Istanbul var visserligen väldigt bra, men när vi närmade oss stan så började trafiken verkligen tätna. Det slog oss att vi hamnat på samma väg som i princip ALL lastbilstrafik som ska öster- eller söderut. Mycket tät trafik att penetrera, med andra ord. Innan ankomst till Istanbul besökte vi en mindre stadsdel nordväst om Istanbul som består enbart av skrothandlare. Paret Leijonhielm ville nämligen försöka hitta en reservdel till den trissa var kullager skurit. Även om lagret är bytt så är trissan en smula sliten, vilket skulle kunna orsaka nytt haveri. Efter intagen lunch på skroten (kebap) lyckades vi hitta Ataland Motors, som handlar endast med skrotade Land- och Range Rovers. Great success!
Det visade sig att förra natten inte blev den sista i Europa, eftersom vi bestämde oss för att övernatta i Istanbul, väster om Bosporen. Ikväll blir det övernattning på vandrarhem, shopping på bazaar och middag på stan.
Posted in Europa by Erik Leijonhielm with no comments yet.
Just a minor setback…
Efter blott 1 1/2 dags körning stod det klart att Mercan vann första deltäfvlan, nämligen “vilken bil behöver inte servas först?”
Ett kullager i en trissa som håller ut fläktremmen skar i Land Rovern, och tappade då några kulor. Det visade sig vara dåligt och dessutom inte alls bra, enär kullagrets beskaffenhet är sådan att kulorna bör hålla sig på insidan och undvika utsidan till varje pris.
Lyckligtvis hittade vår GPS en mekaniker som vi kunde bogsera till. Med hjälp av min kollega Simon László på telefon kunde vi göra oss förstådda och mekanikern lovade att hjälpa oss att ringa runt efter reservdelar imorgon bitti.
Vi tältar så länge på deras uppfart, slår upp ett glas rödvin och njuter i den ljumna ungerska kvällssolen.
Posted in Europa by Erik Leijonhielm with 3 comments.
Hjälp med högteknologisk elektronik
I likhet med bilen som beskrivs ovan (“First Overland, London-Singapore by Land Rover”, Tim Slessor et al), så kör team Leijonhielm med “a most excellent engine”. Till skillnad från bilarna Cambridge och Oxford så bultar inte bara ett mekaniskt mästerverk under vår motorhuv, utan även ett slugt elektriskt monster med smarta digitala funktioner och features. Ett exempel är vår immobiliser, som gör att bilen inte går att starta om man inte har nyckel-dosan. Detta skulle verkligen innebära trubbel för oss om vi tappar vår enda dosa.
Därför vände vi oss till Jaguar Land Rover i Täby som hjälpte oss att göra en kopia, och dessutom tidigare hjälpt oss att se över skicket på hela bilen. Stort tack till Per, Viveca och gänget där som lovat att följa bloggen. Otroligt trevligt, proffsigt och engagerat bemötande, får vi säga! Per har dessutom lovat att vi kan ringa honom under resan om vi har problem med bilen. Vi får se om vi tar hänsyn till tidskillnader 😉
Vi kan ju passa på att nämna att det eventuellt redan är för sent att köpa en ny Defender, som tillverkas fram till jul i år. Men hör man av sig väldigt snart till dem kanske man fortfarande kan få tag i en!
Posted in Allmänt by Erik Leijonhielm with no comments yet.