India – it’s a riot!
Leijonhielmarna började sin dag med att återvända till bilmekanikern på “bil-gatan” (väldigt smidigt att samla alla bildelar och mekaniker på ett och samma ställe). Där tittade de till den nya fjädern som satts in dagen innan samt fixade en bussning som tydligen försvunnit. Det fanns såklart inga originaldelar (eller tredjepartsdelar för den delen) men med svets och två mindre bussningar fick de ihop något som förhoppningsvis håller ett tag.
Chefsmekanikern överser arbetet på Defendern
En bussning pinnsvetsas fast, precisionsarbete!
Ett tämligen rejält jordskred. Mat bärs över till byarna på andra sidan.
Med dessa glada nyheter vände Egardts återigen mot Imphal och hela sällskapet sammanstrålade några kilometer efter. Vi tog sikte på hotellet i Imphal igen med en omväg förbi bil-gatan förstås, team Egardt behövde en ny slang för sitt luftinsug. De höga temperaturerna hade smält den gamla slangen. Lyckligtvis hittade vår vanlige mekaniker en ersättning i form av tre ihopsatta slangar som egentligen hörde till en traktor – utmärkt!
Vi är halvvägs, nej vänta – halv vägs!
Vid lunchtid dagen efter gjorde vi ett försök till, trots att vi fått höra att vi kunde bli stannade av demonstranter. Med packad lunch åkte vi genom centrala Imphal under total tystnad. Som i en spökstad ekade gatorna tomma, till en början…
Protester i Imphal
Soldaterna hjälper till att ta bort krafs från vår väg.
Posted in Indien by Malin Leijonhielm with no comments yet.
Spring break with Mudslides
Hotellägaren hade varnat för jordskred på vägen mot Moreh (gränsstaden till Myanmar), men det han glömde nämna var översvämningen någon mil från Loktak Lake!
De häftiga monsunregnen har gjort att floder och risfält svämmat över både väg och husmark. Eftersom vi behövde komma fram till Moreh, samt för att våra bilar har snorkel och förhoppningsvis tillräckligt högt upp till dörrarna gav vi oss ut i vad som borde vara vägen. Med pulsen uppe och fasa för att fastna och/eller dra in vatten i bilen lyckades vi ta oss igenom ett antal vattenhinder till torr väg…puh!
En del vatten där det borde varit en väg.
Folk fiskade längs den översvämmade vägen.
Fler fiskande människor.
Knappt har vi andas ut från bilbadet, när Malin och Erik hör ett kraftig boink-ljud under sin bil. Då Landyn inte verkar lida några men från smällen enas vi om att det säkerligen bara var en sten som lossnat från däcken och slagit mot chassiet (det händer titt som tätt med våra stormönstrade däck). Vidare mot Moreh!
5 mil från Moreh börjar militäranlägningarna hopa sig och checkpointsen, var vid vi får stanna vid en och lämna lite uppgifter. Precis som hotellägaren vill de även här varna för jordskreden lite längre ner längs vägen. De säger även att vi inte kan ta oss förbi dessa, men om det är något vi lärt oss är det alltid bäst att med egna ögon få se vad som står på (flertalet gånger har vi fått höra att “dit kan ni inte köra för ditten och datten” men så visar det sig att det inte är några konstigheter alls). Alltså rullar vi vidare längs det kulliga landskapet där vi här och där kan se små jordskred. Inga jordskred som blockerar vår framfart det minsta – så hur farligt kan det vara?
3 mil från Moreh möter vi en militärkonvoj som vi stannar och pratar med för att få lite mer information om vägen framöver. Även de säger att jordskred blockerar vägen. Vi frågar om det är okej att åka vidare och titta – absolut. Vi rullar vidare 1 km när vi möts av ett jordskred, det första som vi inte direkt kan ta oss förbi. Vi behöver komma till Moreh och det enda som gör att vi inte kan oss förbi är små träd som dragits ner med skredet. Så fram med campingyxan (tack Ulla och Sören) och börja röja!
Mats hugger bort de värsta grenarna så bilarna kan ta sig igenom.
Med de värsta grenarna undaröjda var det bara att köra.
Inga problem!
Men vid denna mudslide blev det stopp.
En kort stund senare är vi förbi och rullar vidare 500 meter – nästa jordskred. Dock är denna då pass stor att varken campingyxa eller fyrhjulsdrift kan ta oss vidare. Jaha, vad gör vi nu då? Finns det en annan väg vi kan ta? Nej. När kommer vägen fixas? Oklart, men de ska ha ett möte om det idag (det har gått två dagar sedan jordskreden skedde). Vi bestämmer oss att ta oss till Imphal (den närmsta staden härifrån) och söka upp internet för att kunna samla information till att lägga upp en ny plan och kontakta vår resebyrå i Myanmar.
På parkeringen på hotellet i Imphal passar Erik och Mats på att titta under Landyn och upptäcker att boink-ljudet Leijonhielmarna hört tidigare under dagen inte var ett stenskott under bilen utan en fjäder som gått av. Troligen har den mattats ut när den själv fick ta all belastning när Landyns stöttdämpare var trasig.
För att muntra upp oss själva och se över våra alternativ har vi bokat hotellets konferensrum med önskan om att få upp fyra glas och en massa toast för här ska det bli indisk “champagne” och gåslever, ty man ska fira sina motgångar!
Indisk “Champagne”, fransk gåslever och svensk päronmarmelad!
Vår plan nu är att vänta en dag och låta vägarbetarna få påbörja sitt arbete med att plöja undan jordskreden för att sedan göra ett nytt försök till Moreh. Till dess får vi passa på att laga bilarna och fortsätta fråga alla vi träffar om de vet när vägen kommer vara körbar.
Posted in Indien by Mats Egardt with no comments yet.
Nagaland och Manipur
Vår researrangör från Myanmar var hoppfull om att vägen skulle hinna torka till vår ankomst. Så vi fortsatte vår färd enligt orginalplan och stannade en natt i staden Dimapur, för att dela sträckan i lagom etapper. Lilla Dimapur är stort på kistor visade det sig!
Det visade sig klokt att dela upp körningen då de 25 milen därifrån till Loktak Lake tog åtta timmar. En kombination av dålig och slingrande väg, men man hinner i alla fall lyssna på mycket ljudbok.
Innan vi åkte fick vi uppfattningen om att det skulle krävas tillstånd för att vistas i de nordöstra delarna av Indien. Fast då inget tydligt svar gick att ta reda på chansade vi att det förmodligen löser sig på vägen – och det har vi lärt oss att det gör det! Det finns flera vägspärrar men om man ler och vinkar glatt är det inga problem att ta köra förbi. På samma sätt har Leijonhielmarna fått lära sig att man klarar sig prima utan fungerande blinkers (relät brann upp på vägen till Gangtok), ut med armen på indiskt vis och vinka slappt åt det håll du tänker svänga.
Vid Loktak Lake, som är en sjö med massa små flytande gröna öar i, bodde vi i stugor där vi kunde laga egen mat och äta frukost med utsikt över sjön.
Loktak Lake med sina gröna små öar.
Det är bara 12 mil till gränsstaden Moreh men vi har blivit varnade av hotellägaren att vägen kan vara dålig då det skett flera jordskred till följd av monsunregnet. Så vi ser till att ha gott om tid på oss att köra försiktigt.
Posted in Indien by Malin Leijonhielm with 3 comments.
Gangtok till Jungle Resort
Som tidigare nämnt är våra GPS:er inte helt att lita på och knappt några gatunamn finns med. Därför fick vi leta oss fram till Netuk House i Gangtok (som the Windameres managing director rekommenderat) genom fråga-om-vägen-vid-varje-korsning-metoden.
Netuk Houses ägare var väldigt imponerad av våra bilar – men vem är inte det? 😉 Med det som isbrytare fick vi hjälp med att hitta några bildelar och ordna en Sikkimesisk middag i deras restaurang som annars var stängd.
Mats gosar med katten på Netuk House.
Middagen avslutades dock i amerikansk stil med en stor kakform med kladdig brownie till sällskapets chokladälskares stora glädje – gissa vilka dessa personer är?
Pre-dinner öl på balkongen i Gangtok.
Vår plan för nästkommande dag var att åka upp till Tsomgo lake (en sjö på nästan 4000 meters höjd), men det sprack då utländska bilar inte är tillåtna att köra dit. Istället försökte Egardts på en annan sjö (som visade sig vara mer än stor anlagd ankdamm än sjö – besvikelse!) medan Leijonhielm satsade på rekreation en natt till i Gangtok, för att mötas upp under morgondagen.
Mötespunkten blev ett hotell (med det viktigaste kriteriet parkering) någonstans mellan Sikkim och Guwahati. Tanken var först att campa på hotelluppfarten men värmen gjorde att vi flydde till ett AC-rum och dagen därefter flydde vi snabbt efter frukost vidare till Guwahati för att undgå den väldigt nyfikna och väldigt konstiga hotellägaren.
I Guwahati (regionshuvudstad i Assam) blev det lunchstopp och uppdrag powersurf för att reka delmål för vår sista etapp i Indien. Delmål 1: Bhramaputra Jungle Resort strax utanför Guwahati. Här kan du få rida elefant, klappa kaniner, skjuta luftgevär, trampbåta, med mera eller som vi bara lata sig, bada i poolen och äta.
Brahmaputra Jungle Resort
Nu tar vi extra en vilodag på Jungle Resort och inväntar uppdatering från vår resebyrå i Myanmar som kanske måste försena vår inresa på grund av översvämningar i landets norra delar, även vägarna här i Indien är bitvis ganska blöta.
Posted in Indien by Sandra Egardt with 1 comment.
Biltvätt Sikkim-style
Från Darjeeling är det inte långt till Sikkim, en liten delstat i nordöstra Indien. Men det man luras av är att de flesta orterna befinner sig på 2000 meter höjd vilket tyvärr inte vägarna däremellan gör. Så de 4 milen som skiljer Darjeeling och Pelling åt tog oss större delen av en dag att tillryggalägga. Till den långa transporttiden bör även noteras att de i Sikkim arbetade med att bredda vägen, något som förmodligen kommer bli väldigt bra men som för oss innebar att köra på/igenom allt från grusväg, lervälling till trasig asfalt.
Det var rätt leriga vägar in i Sikkim
Men att vakna upp med utsikten över världens tredje högsta berg går iaf inte av för hackor.
Utsikt över Kanchenjung, världens tredje högsta berg.
På vägen från Pelling till Gangtok, Sikkims huvudstad, passade vi på att tvätta bilarna på samma sätt som lokalbefolkningen. Dock drog vi upp våra rutor till skillnad från dem. Detta innebar förvisso inte att det var torrt inne i bilarna utan det blev ytterst tydligt att det finns gott om vägar för vatten att ta sig in i kupen.
Biltvätt Sikkimstyle
Efter att bilarna blivit renare än tidigare tog vi oss också en svalkande dusch i vattenfallet tilmed skeptiska indier som publik.
Posted in Indien by Malin Leijonhielm with no comments yet.
Tea o’clock
Ilam ligger på ca 2000 meters höjd och då slingriga bergsvägar inte är att föredra efter mörkrets inbrott delades sträckan upp på två dagar. Vi bushcampade längs en helt uttorkad flod i närheten av Itahari, ett tips vi fått från en overlandingblogg. Natten bjöd inte på ett lika skräckinjagande oväder utan mest ihållande regn. Till frukost fick vi sällskap av några nepaleser som nyfiket inspekterade våra fordon och skrattade åt att vi sovit där.
Nyfikna nepaleser
Land Rover i Ilam.
Fina gångar i teplantagen
Darjeeling är beläget på en sluttning med hus byggda ut över kanten och vägarna är så smala att det känns som att de är byggda för enkelriktad trafik (iaf när man kör stora fordon). Där lyxade vi till det och tog in på Windamere Hotel, en Brittisk kolonialvilla belägen på Observatory hill med utsikt över sluttningarna. Väldigt civiliserat med afternoon tea och allt.
Trevlig utsikt från balkongen på Windamere
Inväntar afternoon tea
Afternoon tea på Windamere hotel
Utsikt från Darjeeling
Posted in Indien, Nepal by Erik Leijonhielm with 1 comment.
Blixtar och dunder
Vägen tillbaka till Kathmandu tog lite längre tid än planerat, så som det ofta gör på denna resa 🙂
Tidtjuven den här gången var åter igen luft i systemet på Mercan på grund av ett två dagar gammalt igenkloggat bränslefilter (troligen har vi fått dålig, smutsig diesel). Men vad gör en ankomst i skymningen när man välkomnas med kall öl? Gästfriheten stod Irwin för. Kvällen spenderades således på garaget med Irwin och hans vänner.
Det är guld värt att få komma till en bra verkstad och få sin bil servad under resans gång. Här har Irwin’s garage varit helt perfekt!
Efter en lyxig frukost började dagens göromål; hämta ut pass på Myanmars ambassad, låta Irwin leta bränslefilter till Mercan och ställa in hjulen på Landyn, supermarketshopping och lite sightseeing.
Med alla göromål avcheckade styrde vi kosan mot Nagarkot, som “bara” är känt för dess vyer mot Himalaya. Våra GPS-kartor är inte alltid att lita på…för denna etapp valde den att vi skulle ta den leriga(!) stigen genom branta risfält – the horror!
Väl framme i Nagarkot hittade vi till ett hotell under uppbyggnad där vi fick tillåtelse att campa på den färdiga parkeringen.
Den natten fick vi känna av den första riktiga vädermässiga utladdningen. Blixten måste ha slagit ned i det berget vi sov på! Tälten skakade… Av skräck! Nu bär det av mot Ilam, som är känt för sina teplantage.
Posted in Nepal by Mats Egardt with no comments yet.
Pokhara Valley
Med en senare avresa än planerat från Kathmandu, bilkö på grund av olycka och dålig vägbeskrivning blev det en sen ankomst till Royal Beach Camp. Ett hotell och camp på vägen mellan KTM och Pokhara vid floden Trisuli. Trots att klockan snarast var läggdags kunde hotellpersonalen ordna lite mat och Everest-öl åt oss före upphissandet av taktälten.
Efter morgonpooldopp och frukost tog vi oss an sista etappen till Pokhara och Overland Camping.
Väl framme fick team Egardt riva ut hela sin inredning (lådsystem, kyl och packning) för att fixa ett problem med luft i bränsletillförseln (ett problem som gör att motorn får för lite bränsle och går som en påse nötter). Det passades även på att skruva fast lite delar som skakat loss och team Leijonhielm donade lite el-mek och stuvade om sin packning. Bilarna blir mer och mer välpackade allteftersom souvenirer inhandlas (efter regeln ju större desto bättre).
Dagen avslutades med middag och igelattack. Malins lilltå utsattes för ett litet men blodigt angrepp.
Dag nummer två i Pokhara spenderades genom att görs en utflykt till Annapurna Eco-village 20km från staden. För att ta sig dit får man snirkla sig upp för ett berg på en smal och stenig väg, men väl värt besväret! Där bjöds det på god lunch med fantastisk vy. Malin och Erik beslutade sig att stanna kvar en natt i hopp om att få se lite av de snötäckta Himalayatopparna i gryningen. Nu under monsunen är de tyvärr mest täckta i moln, men det kan förekomma några klara fönster under morgontimmarna.
Sandra och Mats tog sig tillbaka för ännu en natt på Overland Camping, men de båda paren återförenades morgonen därefter för en tur i luften. Förra resan testade vi fallskärmshoppning denna gång tog vi det lite lugnare med paragliding istället.
Stärkta av en redig pizzalunch med jordgubbsglasstoppad mocha frappe återvänder vi nu mot Kathmandu för att hämta ut våra pass från Myanmars ambassad (med förhoppningsvis ett visum i).
Posted in Nepal by Mats Egardt with no comments yet.
Kathmandu
Tyvärr har vi ett visum-fixande-och-datum-pusslande att lösa här i Kathmandu innan vi åker vidare. Indiska ambassaden i Stockholm gav oss bara två entries, så vi måste ha ytterligare ett om vi vill besöka Bhutan. Tyvärr är ledtiden 7 dagar på Indiens ambassad här…
De sista 20 milen till staden tog större delen av en dag att tillryggalägga och bilarna behövde en rejäl tvätt efter sin lerinpackning.
Staden är i ett ganska gott skick efter jordbävningen och det behövs definitivt fler turister igen.
Många av husen i de äldre stadsdelarna står uppsäkrade med stolpar för att säkra mot ras och efterskalv. Vi gör vad vi kan och shoppar bilarna fulla med krimskrams.
I övrigt allt väl, utom att bägge stötdämparna bak på Land Rovern har gått av (ja, du läste rätt, gått av!!!) och måste bytas ut här i stan.
Bägge bilarna är nu inlämnade på en verkstad (Irwins Garage) i Kathmandu för en rejäl rundsmörjning och blandat fix.
Samtidigt smörjer vi våra egna krås med momos (dumplings) och Everest-öl.
Middag i Lalitpur, Nepal
Planen är sedan att ta oss mot Anapurna och staden Pokhara där det sägs vara löjligt vacker natur.
Posted in Allmänt, Nepal by Mats Egardt with no comments yet.
Bilkörning genom Indien
Nu är det ett tag sedan vi bloggade, och somliga kanske undrar vad vi sysslar med. Därför kommer nu ett långt inlägg.
Anledningen till tystnaden är att vi helt enkelt varit för utmattade för att skriva. På grund av förseningen i vårt schema, samt att vi varit tvungna att bestämma ett datum då vi måste vara vid Myanmars gräns och möta våra guider, så har fått sträckköra genom Indien.
Men vi börjar från början. När vi skulle hämta ut bilarna från hamnen fick vi veta att vi skulle börja kl 11, vara i hamnen kl 13 och att vi skulle ha bilarna körklara kl 18. Att börja först kl 11 verkade sent, men det är ramadan och våra fixare var uppe hela natten. Efter 7 timmars väntan i kvav hetta och obegriplig stämpelhets stod det klart att vi saknade två stämplar och att hamnen skulle stänga. Högsta hönset skulle gå hem, och det fanns ingen annan som fick använda hans stämpel. Han ville dock inte stämpla vårt dokument innan den andra stämpeln var på plats, så våra fixares stora utmaning var att hålla kvar chefen tills de kunnat hitta den andra killen.
Lyckligtvis gick allt ihop i sista stund och vi kunde rulla vidare kl 21 ungefär. Om man har kunder som betalar tiotusentals kronor för ens tjänster kanske man kan bortse från sina religiösa nattliga nöjen nån gång ibland, så att man kan vara på plats i hamnen kl 10?
Att köra bil i Indien är ingen smal sak, kan vi lova. Förhoppningvis kan vi lite senare lägga upp filmbevis på detta. Till den extremt hetsiga trafikrytmen lägger man vägar som bitvis är mer hål än väg, bitvis mer gegga än asfalt och väldigt många lastbilschaufförer som saknar körkort, ja då har man en aning om hur läget är.
Första dagen vaknade vi ca 1 km från hamnen och bestämde oss för att köra till Ahiliya Fort, som ligger mågra mil söder om Indore. Det visade sig vara ett femtiotal mil, men på rätt bra vägar. Vi kom fram utan andra incidenter än att Egardts fick byta sitt bilbatteri, som svällt och riskerade att sprängas.
Framme på fortet fick vi mysig inkvartering och drack en stadig Gin Tonic (mot malarian) på bröstvärnet.
Efter Indore körde vi vidare och övernattade längs vägen på något råttinvaderat väg-motell.
Efter detta har vi klarat av Orrcha och Khajuraho, vilka båda står på Unescos världsarvslista. Khajuraho är en tempelstad med Kama Sutra-anknytning. Smaskiga bilder utlovas.
Kamasutrakonsten beundras
Sista stoppet i Indien (den här gången), var Varanasi, vilket är känt för att pilgrimer vallfärdar dit för att tvätta sig i Ganges. Man bränner även sina döda och lägger dem i floden. Trafiken i denna stad går verkligen inte att beskriva med ord, så vi ska inte ens försöka.
Vid en av ghaterna i Varanasi.
Men, nu var vi riktigt trötta på bilkörning i Indien och var bara tvungna att pusha igenom upp till Nepal. De sista milen tillryggalades och vi kom över gränsen. Efter 14 timmar i bilarna (inkl. några vid gränsen) kunde vi slappna av i underbara, vänliga, lugna, körvänliga och välsignat SVALA Nepal.
Skönt!
Posted in Allmänt by Erik Leijonhielm with 3 comments.