Floating Gardens och Cheroots
Från Bagan kändes det som vi flög fram på vägarna som nu blivit så breda att man lätt kan vara två bilar i bredd. Detta innebär att förutom att man slipper köra ner i buskaget varje gång man möter trafik är det nu lättare att köra om cyklar, motorcyklar och oxkärror (och andra fordon som inte håller “trafikflödets” hastighet).
Så här trångt kunde det vara tidigare…
Vår guide hade sagt att det skulle ta oss ca 7 timmar att ta oss de 35 milen mellan Bagan och Inle Lake. När vi avlarat de först 15 milen och det inte ens var lunchdags tyckte vi att han nog överdrev tidsåtgången lite (som han gjort de tidigare dagarna). Men det visade sig att på de sista 20 milen skulle vi ta oss över ett berg, slingriga småvägar upp och så slingriga småvägar ner! Det reducerade vår flygande hastighet en aning.
Lite smått stressade att hinna se Inle Lake ordentligt innan solen gick ner tog vi oss direkt ut på sjön med en av de typiskt långsmala motorbåtarna.
Efter en dag i varma bilar var det härligt med den svala fartvinden ute på sjön. På turen över sjön fick vi se flera fiskare. Fiskarna i Inle är kända för sin teknik att ro, de balanserar på med ett ben stadigt på båten medan de styr åran med det andra samtidigt som de smidigt drar in eller ut nätet med händerna. Det är inte ens så att man kan säga att det ser lätt ut.
Vårt första stopp var the Floating garden, vilket är precis vad det låter som. Genom att väva ihop alger och grenar har trädgårdar anlagts ute på vattnet kring de flytande byarna där man odlar allt möjligt men de är framförallt kända för sina tomater. 
Det andra stoppet, och tyvärr det sista, vi hann med var ett ställe där de tillverakde cheroots. För er som är bekant med litteraturskildringar av kolonialtiden i asien har förmodligen hört denna nämnas ungefär som gin pahit. För er andra är detta en billig asiatisk cigarill som rullas för hand.
Dagen efter fick vi ta samma väg tillbaka över berget men efter det väntade 45 mil motorväg (Expressway) ner till Yangon. Extremt rak och med rätt lite trafik (här var motorcyklar och oxkärror förbjudna) gjorde att vi kom till stan precis till det mörknande. Att sen ta sig in till vårt hotell (den sista 2 milen) tog dessvärre dessto längre tid, men nu har vi även testat på rusningstrafik i Yangon.
Motorvägen till Yangon.
Posted in Myanmar by Malin Leijonhielm with no comments yet.
Grön parkeringsplats
Förlåt för vår frånvaro mitt när äventyret (iaf för oss) fick en så oväntad och spännande vändning. Vi hade flera olika “värsta scenarion” som vi höll tummarna för att undvika, men att broar skulle sköljas bort och göra vägen oframkomlig (man tror ju även att det borde finnas mer än en väg mellan två städer – men icke) var faktiskt inte med på denna lista.
I väntans tider har vi studsat mellan restaurangen, de trasiga broarna och stadens tehus (där det finns internet).
Malin och Erik på restaurangen Water World
I tehuset med vår reskamrat Dimitry försöker vi lista ut bästa lösningen. Hans motorcykel är lite för enorm för att kunna bäras över vattnet och lilla Tamu har ingen flygplats han kan flyga ut den ifrån heller.
Dima ser ut att ge Myanmars te gott betyg.
Naturkatastrofer går ju tyvärr inte att styra över och vi har därför fått ta det tråkiga beslutet att lämna våra bilar i Myanmars djungel då vägarna inte ser it att bli åtgärdade inom den närmaste tiden. Troligast är att vägarna inte kommer repareras på väldigt länge – folk väntar på att vattnet i floderna ska sjunka till körbara nivåer.
Att lämna bilarna är heller inte så lätt som man kan tro. De enkla sakerna gick på några minuter, vi köpte några presenningar och såg till att paketera in bilarna väl.
Välpaketerade bilar
Den luriga biten var att få tillstånd från militärjuntan att parkera. I vanlig ordning är det bara en person som kan ge tillstånd och den officeren var förstås inte inom mobilnätet, det blev en lång dags väntan innan vi fick vårat OK. Lyckligtvis är Myanmareserna (Myanmarierna?) otroligt trevliga och hjälper till på alla sätt de kan.
När nästan all byråkrati väl var klar satte vi igång och packade ihop alla våra saker och satte av på färden söderut. Känns väldigt underligt att lämna bilarna efter sig, även om det bara är temporärt.
Att ta sig till Yangon innebar en resa med fem fordon, en övernattning och ett flyg.
Vissa broar gick att ta sig över till fots, andra med båt. Här nedan studsar Malin över en av de mer spännande övergångarna där runda stockar var den temporära gångbron.
Forsande vatten och tung ryggsäck med allt av värde i ökar spänningen.
Sandra kör dubbelpackning. Inget får glömmas i bilen!
Mellan de trasig broarna finns det blandad transport. Bilar som inte kan ta sig någonstans agerar taxi. Där det saknades bilar fanns oftast någon transport tuk-tuk. Mellan ett par broar åkte vi på någon sorts traktor som faktiskt vevades igång – det är inte varje dag man ser det!
Väl framme i den lite större staden Kaley kunde vi dagen efter ta ett flygplan till Yangon. Flygen går lite när de kommer och vi hade tur som kom med. Efter en mellanlandning var vi framme och kunde ta oss till resebyråns kontor för att reda ut det sista innan vi kunde lämna landet.
Väl där ska vi försöka hitta närmaste varma plats för att varva ner lite innan jobbet.
Posted in Myanmar by Malin Leijonhielm with no comments yet.
Flykten från Imphal
Personalen på Hotel Grande Classic är bland de mest hjälpsamma vi mött. När vi återvände nedslagna efter försöket att ta oss förbi demonstranternas barrikader började de fundera på när och hur vi skulle köra för att komma i väg. De visade olika vägar på kartor och ringde till sina vänner som bodde längs de olika rutterna för att se hur läget var. Efter någon timma ringde hotellmanagern upp till vårt hotellrum med en plan!
– Han och den näst högsta chefen skulle köra före oss på motorcykel klockan fem på morgonen (innan de värsta demonstranterna vaknat) och ta oss ut ur stan. Sagt och gjort, vid fem rullade vår lilla konvoj på Imphals öde gator. Hotellpersonalen hade svidat om från sina kostymer till fotbollströjor och knutna bandannas för munnen. Militären hade under natten rensat bort de största hindren och förutom ett gäng ungdomar vid den sista bron (där hotellmanagern pratade oss igenom) gick färden smidigt.
Då få vågat sig ut på vägen swishade vi fram och kom snabbt fram till den plats där det tidigare varit en fem meter hög landslide.
Utav denna återstod nu högar av lera men helt klart framkomligt. Men vi ska inte sticka under stolen med att det var läskigt att köra på vägar där ena körfältet i bästa fall sjunkit 30 cm eller i de sämre fallen helt kollapsat och rasat ner.
Glada fruar vid frukostpaus.
Moreh som är gränsstaden mot Myanmar är en liten by som till större delen består av “hotell” längs en dammig gata. Efter besök på ett antal hotell (med insikten om att standard nog inte skulle skilja sig avsevärt) tog vi in på ett som lovade elektricitet iaf två timmar på kvällen. Staden hade varit strömlös i tio dagar.
Avsaknaden av ström gjorde att det inte gick att få tag på någon lagad mat så vi ockuperade hotellets balkong där vi spenderade kvällen innan det blev en kvav natt på resan helt klart hårdaste (tänk planka med ett lakan på) säng.
Posted in Indien by Malin Leijonhielm with 1 comment.
India – it’s a riot!
Leijonhielmarna började sin dag med att återvända till bilmekanikern på “bil-gatan” (väldigt smidigt att samla alla bildelar och mekaniker på ett och samma ställe). Där tittade de till den nya fjädern som satts in dagen innan samt fixade en bussning som tydligen försvunnit. Det fanns såklart inga originaldelar (eller tredjepartsdelar för den delen) men med svets och två mindre bussningar fick de ihop något som förhoppningsvis håller ett tag.
Chefsmekanikern överser arbetet på Defendern
En bussning pinnsvetsas fast, precisionsarbete!
Ett tämligen rejält jordskred. Mat bärs över till byarna på andra sidan.
Med dessa glada nyheter vände Egardts återigen mot Imphal och hela sällskapet sammanstrålade några kilometer efter. Vi tog sikte på hotellet i Imphal igen med en omväg förbi bil-gatan förstås, team Egardt behövde en ny slang för sitt luftinsug. De höga temperaturerna hade smält den gamla slangen. Lyckligtvis hittade vår vanlige mekaniker en ersättning i form av tre ihopsatta slangar som egentligen hörde till en traktor – utmärkt!
Vi är halvvägs, nej vänta – halv vägs!
Vid lunchtid dagen efter gjorde vi ett försök till, trots att vi fått höra att vi kunde bli stannade av demonstranter. Med packad lunch åkte vi genom centrala Imphal under total tystnad. Som i en spökstad ekade gatorna tomma, till en början…
Protester i Imphal
Soldaterna hjälper till att ta bort krafs från vår väg.
Posted in Indien by Malin Leijonhielm with no comments yet.
Nagaland och Manipur
Vår researrangör från Myanmar var hoppfull om att vägen skulle hinna torka till vår ankomst. Så vi fortsatte vår färd enligt orginalplan och stannade en natt i staden Dimapur, för att dela sträckan i lagom etapper. Lilla Dimapur är stort på kistor visade det sig!
Det visade sig klokt att dela upp körningen då de 25 milen därifrån till Loktak Lake tog åtta timmar. En kombination av dålig och slingrande väg, men man hinner i alla fall lyssna på mycket ljudbok.
Innan vi åkte fick vi uppfattningen om att det skulle krävas tillstånd för att vistas i de nordöstra delarna av Indien. Fast då inget tydligt svar gick att ta reda på chansade vi att det förmodligen löser sig på vägen – och det har vi lärt oss att det gör det! Det finns flera vägspärrar men om man ler och vinkar glatt är det inga problem att ta köra förbi. På samma sätt har Leijonhielmarna fått lära sig att man klarar sig prima utan fungerande blinkers (relät brann upp på vägen till Gangtok), ut med armen på indiskt vis och vinka slappt åt det håll du tänker svänga.
Vid Loktak Lake, som är en sjö med massa små flytande gröna öar i, bodde vi i stugor där vi kunde laga egen mat och äta frukost med utsikt över sjön.
Loktak Lake med sina gröna små öar.
Det är bara 12 mil till gränsstaden Moreh men vi har blivit varnade av hotellägaren att vägen kan vara dålig då det skett flera jordskred till följd av monsunregnet. Så vi ser till att ha gott om tid på oss att köra försiktigt.
Posted in Indien by Malin Leijonhielm with 3 comments.
Biltvätt Sikkim-style
Från Darjeeling är det inte långt till Sikkim, en liten delstat i nordöstra Indien. Men det man luras av är att de flesta orterna befinner sig på 2000 meter höjd vilket tyvärr inte vägarna däremellan gör. Så de 4 milen som skiljer Darjeeling och Pelling åt tog oss större delen av en dag att tillryggalägga. Till den långa transporttiden bör även noteras att de i Sikkim arbetade med att bredda vägen, något som förmodligen kommer bli väldigt bra men som för oss innebar att köra på/igenom allt från grusväg, lervälling till trasig asfalt.
Det var rätt leriga vägar in i Sikkim
Men att vakna upp med utsikten över världens tredje högsta berg går iaf inte av för hackor.
Utsikt över Kanchenjung, världens tredje högsta berg.
På vägen från Pelling till Gangtok, Sikkims huvudstad, passade vi på att tvätta bilarna på samma sätt som lokalbefolkningen. Dock drog vi upp våra rutor till skillnad från dem. Detta innebar förvisso inte att det var torrt inne i bilarna utan det blev ytterst tydligt att det finns gott om vägar för vatten att ta sig in i kupen.
Biltvätt Sikkimstyle
Efter att bilarna blivit renare än tidigare tog vi oss också en svalkande dusch i vattenfallet tilmed skeptiska indier som publik.
Posted in Indien by Malin Leijonhielm with no comments yet.
Backpacking i Indien
Medan bilarna långsamt tar sig över Persiska viken och Arabiska havet har vi passat på att göra Indien backpackerstyle. Vi lämnade våra stora väskor hos skeppningsbolaget i Mumbai och boardade ett nattåg upp till Delhi. På 16 timmar lyckades det klämmas in fem matserveringar (allt från te, kex, soppa till full middag, frukost och glass) och timmarna förflöt förvånansvärt snabbt.
I Delhi stod byråkrati-fix överst på listan. Visum till Myanmar och ett extra entry till Indien (så vi kan besöka Bhutan) var målet. Efter en massa åkande över stan stod det klart att inget av dessa gick att genomföra. Extra entry får man genom att ansöka om ett helt nytt visum på en indisk ambassad i ett annat land och för Myanmar behövdes ett intyg som vi ännu inte erhållit. Tur att vi ska till Kathmandu där vi kan försöka fixa allt istället.
Delhi bjöd resterande tiden på rejäla kontraster. Vi började med ett besök på Red Fort. Därifrån tog vi oss genom smågator, trafikkaos, massiva sophögar och marknader fram till Connaught place och hotellet The Imperial för att avsluta på kungligt vis med High Tea.
Nästa tågstopp blev Agra, där servärdheter som Taj Mahal och Agra Fort prickades av.
Tyvärr var hela sällskapet lite risiga (vissa mer än andra) så vi varvade vårt turistande med ett kryp in med AC. Gissar att det är oundvikligt att få någon magåkomma så vi skattar oss lyckliga att det inte är en dag när vi har 60 mil att köra.
Just nu befinner vi oss i Jaipur, den rosa staden, vilket också är vår sista anhalt innan vi ska tillbaka till Mumbai.
Enligt dagens rapport kan vi även se att våra bilar börjar närma sig, förhoppningsvis är vi snart ute och rullar igen!
Posted in Indien by Malin Leijonhielm with 1 comment.
Vem sa äventyr?
För sex dagar sen lämnade vi bilarna i en container i Iran och sen dess har fem dagar spenderats i storstaden Dubai, och det är nästan så att man glömmer att vi faktiskt är ute på äventyr. Det mest äventyrliga här är att hitta ett ställe där man kan köpa med sig lunch.
Eftersom det är ramadan är det strängt förbjudet att äta och dricka offentligt (även på stranden och vid poolen) på dagen, även som otrogen turist kan man bötfällas för detta. Det kan därför vara lite svårt att hitta lunchställen. Kombinationen att inte dricka vatten och vistas i >40 grader är lite svår att balansera.
Alkohol kan man glömma, såvida man inte tar sig till riktigt dyra hotell förstås. Handhållande är förbjudet, musik likaså. Långfredag hela veckan!
På kvällarna har lyckligtvis alla restauranger öppnat igen och man kan få sig riktigt bra utbud av mat! Vi har halkat in på The Cheesecake Factory ett par gånger nu, en appetizer räcker till huvudrätt och mer därtill!
Vi har fått dagarna att flyta på genom att varva läsning vid poolen och hotellets gym med shopping, biobesök och flanerande i stans enorma gallerior. Erik och Malin passade även på att handla en ny strömbrytare för halvljusen till Land Rovern.
Båten med bilarna är hittills två dagar sen och ligger irriternade nog i hamn här i Dubai av någon anledning. Vi bor lite innanför Palm Jumeirah och vår båt väntar ett par kilometer söderut…
På tisdag flyger vi vidare till Indien. Vi tänkte passa på att kryssa av lite sevärdheter så att vi kanske inte behöver köra in i alltför många storstäder med våra inte allt för smidiga fordon.
Posted in Dubai by Malin Leijonhielm with 2 comments.
Silk Road
Att komma fram till Yazd var som att komma till en oas i öknen. Efter flera nätter i parker utan tillgång till dusch och andra trevliga faciliteter möttes vi på Silk Road hotel av gratis parkering, duschar och gratis wi-fi. I Yazd finns världens äldsta gamla stan och ovanför hustaken med utsikt över moskén avnjöt vi vår middag.
I Yazd finns förutom den gamla delen av staden mycket annat roligt att se. Vårt första stopp var Zoroastriernas Fire temple, där en eld har brunnit oavbruten (påstås det) sen 470 AD, och den brann även när vi var där. Sen zoroastriernas tid finns även två Tower of silence kvar utanför staden som vi passade på att besöka. Här lämnades förr de döda för att ätas upp av fåglarna då man inte ville att de skulle förorena jorden. Nuförtiden löser man problemet genom att lägga de döda i cement innan de begravs.
Innan vidare färd mot Shiraz tänkte vi fylla på energiförrådet med en lunch men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Ramadan hade nämligen precis börjat och alla restauranger var tillsynes stängda. Med hjälp från några snälla lokalbor visade det sig dock att det fanns ställen som serverade mat, antingen nere i källarlokaler eller med gardinerna ordentligt fördragna. Så mätta och belåtna kunde vi tillslut köra vidare i värmen.
Kvällens camp blev precis nedanför Persepolis utanför Shiraz där vi kunde avnjuta en bra middag bland träden och smaka på de kända godsakerna som vi köpte med oss från Yazd. Det bestod mestadels av socker och marsipan med en och annan pistagenöt.
Vår vana trogen var vi tidiga vi Persepolis för att hinna före turistbussarna för att kunna insupa atmosfären ifred. Persepolis är inget dåligt bygge och trots att Alexander den store brände ner staden står flera pampiga pelar kvar som ger en en uppfattning om hur ståtligt det en gång var.
Posted in Allmänt, Iran by Malin Leijonhielm with no comments yet.
En tämligen stor stad
Det blev inget bad för herrarna i Kaspiska havet men det fläktade på stranden och var ändå relativt angenämt.
Vi begav oss upp i bergen för att besöka Castles of the Assassins, fem mil tog oss runt fyra timmar. Brantare vägare blir svårt att hitta. Vissa fick köra i ettan ganska konstant. Väl framme väntade en hel del trappor men utsikten var definitivt värd arbetet. Kanske behöver vi också lite motion.
Trevligt nog rann vatten ner från bergen så att det gick att bli folk igen innan kvällens 30-mils etapp till storstan.
Från den grönskande kusten tog vi oss till storstaden Teheran (lite efter vår tidplan men vi återkommer till det). I Teheran avhandlades alla frågetecken kring skeppningen och vi har det mesta under kontroll nu. Med lite tur (och ocensurerat internet) ska vi nog få upp bilder och kanske någon film från Teheran, trafiken är på en helt annan nivå. Vi verkar dock ha fått in rätt kombination av hänsynslöshet, helljus och tutor för att ta oss fram.
Vi hann även med ett ärevarv runt Azadi Tower innan vi rullade vidare mot Esfahan.
Temperaturen ute ligger nu på ljumna 40 grader, det går åt spektakulära mängder vatten för att hålla oss i skick när vi kör mitt på dagen. Kylskåpen är räddningen varje dag, imponerande att de klarar att kyla med så hög omgivningstemperatur!
Esfahan var lite turistigare än tidigare städer både sitt-toa och krims-krams fanns att tillgå. Vi hittade ett prylfullt tehus där vi kunde sitta och planera vår fortsatta resa.
Här byggs även pampiga byggnader, oftast i form av moskéer.
Imponerande detaljer!
Nästa inlägg hoppeligen från Yazd!
Posted in Iran by Malin Leijonhielm with 1 comment.