Vinets förlorade stad
En kort körning från Persepolis ligger Shiraz, som en gång i tiden var känd för sitt vin men nu för tiden är all vintillverkning förbjuden. Där rattade vi oss fram till Shiraz tourist complex, vår camping för dagen. Med taxi tog vi oss till bazaaren för att upptäcka att allt är stängt, ty det tydligen var fredag och fredagar är Irans söndagar (eller midsommarafton om vi hade varit i Sverige). Så istället styrde vi vår kos mot en moské som i sin tur hade lunchstängt. Jaha, mot nästa sevärdhet! Efter 45 minuters väntan fick vi tillträde (i utbyte mot entréavgift) till Eram Garden. Där vi strosade runt i granatäppelträdens skugga och tittade på sköldpaddor i en lite väl grön damm.
Palats med fontän inne i Eram Garden.
Ny dag, nya försök. Denna dag matchade vi moskén Nasir al-Molk öppettider.
Inne i Nasir Al-Molk – härligt ljusspel!
Erik, Mats och Malin vilar benen.
Därefter blev det mattletande i bazaaren. Ingen lätt match att bestämma sig med det otroliga utbudet. Ännu krångligare att betala för sig – kortbetalning funkar inte på grund av sanktioner mot Iran, våra kontanter för få för att täcka vår resterande vistelse i landet och mattinköp (och nya kontanter går ej att ta ut, på grund av punkten innan). Fast med lite trixande och genom en banköverföring till matthandlarens kompis i Norge är vi nu tre persiska mattor rikare.
Med mattaffären avklarad var det dags att börja rulla mot Bandar Abbas, där bilarna ska skeppas till Indien. För att inte slita ut oss med för långa sträckor i bastuvarma bilar slog vi camp 20 mil från målet bland några ökenberg.
Här passade även Malin och Erik på att packa om sin nyförvarvade matta.
Nu är vi Bandar Abbas och ordnar med byråkratin för att få våra bilar in i en container och ut ur landet. Eller Mats och Erik åker runt med vår agent eftersom det är dem som står som ägare av bil och Carnet, medan Sandra och Malin håller sig inne på hotellet. Det är nämligen obeskrivligt varmt och fuktigt ute – efter 5 minuter är du lika blöt som om du gjort ett klädsim. Så luftkonditionering föredras och utflykter undviks.
När allt är klart med skeppningen tar vi oss över Persiska viken till Dubai.
Posted in Iran by Sandra Egardt with 1 comment.
Silk Road
Att komma fram till Yazd var som att komma till en oas i öknen. Efter flera nätter i parker utan tillgång till dusch och andra trevliga faciliteter möttes vi på Silk Road hotel av gratis parkering, duschar och gratis wi-fi. I Yazd finns världens äldsta gamla stan och ovanför hustaken med utsikt över moskén avnjöt vi vår middag.
I Yazd finns förutom den gamla delen av staden mycket annat roligt att se. Vårt första stopp var Zoroastriernas Fire temple, där en eld har brunnit oavbruten (påstås det) sen 470 AD, och den brann även när vi var där. Sen zoroastriernas tid finns även två Tower of silence kvar utanför staden som vi passade på att besöka. Här lämnades förr de döda för att ätas upp av fåglarna då man inte ville att de skulle förorena jorden. Nuförtiden löser man problemet genom att lägga de döda i cement innan de begravs.
Innan vidare färd mot Shiraz tänkte vi fylla på energiförrådet med en lunch men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Ramadan hade nämligen precis börjat och alla restauranger var tillsynes stängda. Med hjälp från några snälla lokalbor visade det sig dock att det fanns ställen som serverade mat, antingen nere i källarlokaler eller med gardinerna ordentligt fördragna. Så mätta och belåtna kunde vi tillslut köra vidare i värmen.
Kvällens camp blev precis nedanför Persepolis utanför Shiraz där vi kunde avnjuta en bra middag bland träden och smaka på de kända godsakerna som vi köpte med oss från Yazd. Det bestod mestadels av socker och marsipan med en och annan pistagenöt.
Vår vana trogen var vi tidiga vi Persepolis för att hinna före turistbussarna för att kunna insupa atmosfären ifred. Persepolis är inget dåligt bygge och trots att Alexander den store brände ner staden står flera pampiga pelar kvar som ger en en uppfattning om hur ståtligt det en gång var.
Posted in Allmänt, Iran by Malin Leijonhielm with no comments yet.
En tämligen stor stad
Det blev inget bad för herrarna i Kaspiska havet men det fläktade på stranden och var ändå relativt angenämt.
Vi begav oss upp i bergen för att besöka Castles of the Assassins, fem mil tog oss runt fyra timmar. Brantare vägare blir svårt att hitta. Vissa fick köra i ettan ganska konstant. Väl framme väntade en hel del trappor men utsikten var definitivt värd arbetet. Kanske behöver vi också lite motion.
Trevligt nog rann vatten ner från bergen så att det gick att bli folk igen innan kvällens 30-mils etapp till storstan.
Från den grönskande kusten tog vi oss till storstaden Teheran (lite efter vår tidplan men vi återkommer till det). I Teheran avhandlades alla frågetecken kring skeppningen och vi har det mesta under kontroll nu. Med lite tur (och ocensurerat internet) ska vi nog få upp bilder och kanske någon film från Teheran, trafiken är på en helt annan nivå. Vi verkar dock ha fått in rätt kombination av hänsynslöshet, helljus och tutor för att ta oss fram.
Vi hann även med ett ärevarv runt Azadi Tower innan vi rullade vidare mot Esfahan.
Temperaturen ute ligger nu på ljumna 40 grader, det går åt spektakulära mängder vatten för att hålla oss i skick när vi kör mitt på dagen. Kylskåpen är räddningen varje dag, imponerande att de klarar att kyla med så hög omgivningstemperatur!
Esfahan var lite turistigare än tidigare städer både sitt-toa och krims-krams fanns att tillgå. Vi hittade ett prylfullt tehus där vi kunde sitta och planera vår fortsatta resa.
Här byggs även pampiga byggnader, oftast i form av moskéer.
Imponerande detaljer!
Nästa inlägg hoppeligen från Yazd!
Posted in Iran by Malin Leijonhielm with 1 comment.