På väg igen
Stärkta av en energifull frukost (med mycket snabba kolhydrater) på det lokala tehuset började vi städa/tvätta/skrubba bilarna och fördela om packningen.
Anledningen till omfördelningen av packningen är att Sandra och Mats ska få plats med två Myanmeser (Myanmarinader, Myanmarier?), en guide och en liasons officer, i sin bil som ska åka med hela vägen genom landet. Därför får Malin och Erik frakta Egardts persiska mattor och nepalesiska pall ett tag.
Taktältet vädras, packningen stuvas om och bilen skrubbas.
Det känns väldigt spännande att ha med två okända bak i bilen. Förhoppningsvis har de inget problem med ljudbok 10 timmar om dagen. Hittills har de varit väldigt trevliga så det bådar gott.
Temperaturen ligger på mellan 5-15 grader under morgonen så det gäller att klä eller jobba sig varm. Mycket roligt att se lokalbefolkningen ha på sig tjockjackor och mössor, även när det blivit varmare under dagen.
Med våra nya vänner fick vi hjälp att putta ut Landyn från sin 4 månaders parkering och haka fast den på Mercedesen och på så sätt dra igång motorn. Landyns problem var helt urladdade batterier, alla 6 stycken, men startar nu fint efter att de fått laddas under färd!
Erik skapar startkablar i ett försök att få igång bilen.
Innan vi kunde lämna Tamu var vi tvungna att först besöka immigrationskontoret och få lite stämplar i passen, sedan tullkontoret för att visa och få stämplar i lite andra papper, till sist liasons office för mer byråkrati.
Erik och Sandra utanför tullen i Tamu.
Med alla papper och stämplar på plats började resan mot Kalaymyo med egna bilar denna gång. Vägen dit består av 50 stålbroar och ännu fler mindra betongbroar (ja, vi räknade alla!), varav 5 alltså stoppade vår framfart förra gången.
En av de reparerade broarna.
Nu kunde vi ta oss till Gangaw obehindrat precis till att det blev bäckmörkt (solen går ner runt kl.17.15 här). I Gangaw blev det även storslagen middag på så sätt att Malin fick en hel fisk minerad med dunderstark tvålsmakande chili, som behövde dämpas med både vatten, ris och mandariner.
Malin försöker släcka hettan från chilin.
Efter middagen passade Mats på att laga Mercedesens tuta, som slutade fungera efter tuthetsen i Indien där den i princip använts oavbrutet. Den är nästan lika nödvändig här. Hur den lagades? Tackar som frågar, genom att slå på den, vända på den och sen skruva fast den igen.
Morgonen därefter begav vi oss tidigt iväg mot Bagan, då guiden informerat oss att de 260km skulle ta 9 timmar att köra och vi ville se den berömda solnedgången över alla templena och stupas. Som tur var tog det inte lika lång tid som prognostiserat, dock 6 timmar med ett lunchstopp. Den intjänade tiden spenderades av Leijonhielm i en hotellpool, medan Egardt besökte några tempel (då Malin och Erik redan gjort tempelgrejen innan under sin bröllopsresa). Dock slöt vi samman igen uppe på ett av alla tempel för att njuta av solnedgången.
Malin och Erik i solnedgången.
Härnäst väntar Inle Lake.
Posted in Myanmar by Sandra Egardt with 2 comments.
Återföreningen
Ibland undrar vi vad vi utsätter oss för – 24timmarsflyg med fler mellanlandningar. Fast fördelen med många flyg är att en kan se många filmer en missat på planet 😉
Så via Zürich och Hong Kong kom vi efter midnatt (natten not annandag jul) till hotellet i Yangon och lite välbeövd sömn i säng – inte i sittande ställning utan benutrymme.
Morgonen började med asiatisk frukostbuffé (läs: nudlar och wok i flera varianter), med lite västerländska influenser (läs: choco-pops och toast med sylt), åtföljt av en kort promenad i stan innan det var dags att möta upp vår researrangör i hotellobbyn för att byta dollars mot flygbiljetter. Med våra flybiljetter i hand åkte vi ut till flygplatsen för att ta oss till Kalaymyo, som är den stad med flygplats som är närmast byn där våra bilar står.
2,5 timmar och en mellanlandning i Mandalay senare är vi i Kalaymyo, där vi hoppar in i en taxi som ska ta oss till Tamu. Även denna resa tar 2,5 timme. På vägen till Tamu hinner vi passera 3 av de raserade broarna, som nu återuppbyggts av det gamla bromaterialet, innan mörkret fallet. De två sista ser vi i billyktornas ljus. Mycket imponernade reparationer faktiskt.
Även om det är mörkt när vi anländer till vårt guest house kan vi inte hålla oss utan går direkt till bilarna och börjar dra av presenningarna.
Bilduell 1 – skick interiör: 1-0 Land Rover vs. Mercedes. Mercedesens interiör har ett ytskikt av mögel (inkl. Sandras kvarlämnade kläder).
Bilduell 2 – skick mekanik: 1-1. Mercedesen tar revansch genom att starta på första försöket efter att bilbatteriet och kabeln till startmotorn återinkopplats. Landyn är däremot stendöd. Leijonhielm får tillåtelse att ladda sitt batteri i 3 timmar (elförsörjningen sker via en diselgenerator).
Under tiden tar vi en efterlängtad middag på Waterworld Restaurant och firar att bilarna är kvar med allt sitt innehåll!
Posted in Myanmar by Sandra Egardt with no comments yet.
Fast i djungeln
Precis när vi lagt på efter vårt samtal med vår researrangör i Myanmar (vilket är obligatoriskt för att resa med egen bil i landet) för att dubbelkolla att det är fritt fram att köra in i Myanmar (eftersom om vi inte kan återvända tillbaka till Indien efter att vi lämnat landet) svischar en ryss på motorcykel förbi, som vi starkt misstänker är ryssen Dmitry som ska göra oss sällskap genom Myanmar. Eftersom vår researrangör gett oss klartecken att korsa gränsen följer vi efter motorcykeln till immigration office för att påbörja byråkratin för att lämna Indien.
Proceduren att stämpla ut oss och bilarna var en smidig historia, byråkraterna samlade ihop sig så vi inte skulle behöva gå runt mellan alla hus och vi behövde bara fylla i några utreseblanketter. Fast innan gränskorningnen, 200 meter från immigration- och custom office, har de en militär check-point som ville skriva upp alla våra saker i vår packning. Till en början ville de skriva upp minsta pinal i våra fullastade bilar (på detaljnivån 4 t-shirts, 350 gram pasta etc.), men efter att vi retat dem lite förstod de hur dumt och onödigt det är (speciellt eftersom vi redan gått igenom tullen).
Efter check-pointen rullar vi över en bro och vi är i Myanmar – fysiskt i alla fall. Nu börjar nästa omgång byråkrati. En guide skulle ha mött upp oss vid gränsen för att hjälpa oss med detta, men han har inte dykt upp. Vi påbörjar därför själva instämplingsprocessen men stöter snabbt på patrull – vi behöver ett tillstånd från “Hotel and tourism department”, som vår guide har (var han nu är). Okej, kan vår researrangör kanske mejla den till gränskontoret? Nä, men faxa. Så vi ringer vår researrangör och ber dem faxa tillståndet. Lättare sagt än gjort – efter 5 timmar med flera samtal (när de väl svarar) till de knappt engelsktalande guiden och researrangören trycker faxen ut vårt tillstånd och vi får våra pass stämplade.
Konstigt nog tillåts vi sedan köra in i landet utan vare sig guiden eller den liasions officer som ska följa med. Varför skulle snart visa sig.
Vår kommande sträcka är nätta 13 mil till staden Kalaymyo, antalet broar på den sträckan: 71. Varav de fem största sägs vara bortspolade i den massiva översvämningen som nyligen drabbade Myanmar.
Vi bestämde oss för att stanna en natt i Tamu för att samla på oss mer information och försöka få tag på vår guide. Morgonen därefter gav vi oss ut på en rekogniceringstur för att ta reda på broarna och flodernas beskaffenhet.
För egen bil tog vi oss till första raserade bron. Därefter fick vi vada, balansera på stockar och åka båt över floderna och ta taxi/åka traktorflak mellan brorasen.
Bro1 (bakom starstruck burmes)
Bro nummer 2, där man fick skotrar över på flotte, dock inga bilar.
Bro nummer 3
Bro nummer 4 (tar slut en bit bort…)
En del av bron fann kvar…
Efter att ha undersökt samtliga broar insåg vi att detta kanske skulle gå att ta sig igenom. Två av floderna borde man kunna köra genom (vi övade ju i Indien) och lite väta har ingen dött av. Vi började engagera den hjälpsamma lokalbefolkningen i bygget av en flotte som skulle klara 4 ton bil. Oljefat lokaliserades och vid bro nr 3 fann vi en man som lovade att få tag i 10 man som skulle kunna hjälpa till att dra över sagda flotte om vi kom med en. För en kort stund såg det väldigt ljust ut men det ska inte vara lätt att ta sig till Singapore. Det kom därefter till vår kännedom att den svåra vägen inte alls var till Kalaymyo utan därifrån hade två stora (läs enda) broarna söderut kollpsat. Vi måste därför se över om detta kommer fixas närmaste tiden eller vad för andra alternativ vi har. Som tur är så finns det en riktigt bra restaurang i Tamu så vi lider inte.
Nedslagna äfventyrare.
Posted in Indien, Myanmar by Sandra Egardt with 1 comment.
Gangtok till Jungle Resort
Som tidigare nämnt är våra GPS:er inte helt att lita på och knappt några gatunamn finns med. Därför fick vi leta oss fram till Netuk House i Gangtok (som the Windameres managing director rekommenderat) genom fråga-om-vägen-vid-varje-korsning-metoden.
Netuk Houses ägare var väldigt imponerad av våra bilar – men vem är inte det? 😉 Med det som isbrytare fick vi hjälp med att hitta några bildelar och ordna en Sikkimesisk middag i deras restaurang som annars var stängd.
Mats gosar med katten på Netuk House.
Middagen avslutades dock i amerikansk stil med en stor kakform med kladdig brownie till sällskapets chokladälskares stora glädje – gissa vilka dessa personer är?
Pre-dinner öl på balkongen i Gangtok.
Vår plan för nästkommande dag var att åka upp till Tsomgo lake (en sjö på nästan 4000 meters höjd), men det sprack då utländska bilar inte är tillåtna att köra dit. Istället försökte Egardts på en annan sjö (som visade sig vara mer än stor anlagd ankdamm än sjö – besvikelse!) medan Leijonhielm satsade på rekreation en natt till i Gangtok, för att mötas upp under morgondagen.
Mötespunkten blev ett hotell (med det viktigaste kriteriet parkering) någonstans mellan Sikkim och Guwahati. Tanken var först att campa på hotelluppfarten men värmen gjorde att vi flydde till ett AC-rum och dagen därefter flydde vi snabbt efter frukost vidare till Guwahati för att undgå den väldigt nyfikna och väldigt konstiga hotellägaren.
I Guwahati (regionshuvudstad i Assam) blev det lunchstopp och uppdrag powersurf för att reka delmål för vår sista etapp i Indien. Delmål 1: Bhramaputra Jungle Resort strax utanför Guwahati. Här kan du få rida elefant, klappa kaniner, skjuta luftgevär, trampbåta, med mera eller som vi bara lata sig, bada i poolen och äta.
Brahmaputra Jungle Resort
Nu tar vi extra en vilodag på Jungle Resort och inväntar uppdatering från vår resebyrå i Myanmar som kanske måste försena vår inresa på grund av översvämningar i landets norra delar, även vägarna här i Indien är bitvis ganska blöta.
Posted in Indien by Sandra Egardt with 1 comment.
Vinets förlorade stad
En kort körning från Persepolis ligger Shiraz, som en gång i tiden var känd för sitt vin men nu för tiden är all vintillverkning förbjuden. Där rattade vi oss fram till Shiraz tourist complex, vår camping för dagen. Med taxi tog vi oss till bazaaren för att upptäcka att allt är stängt, ty det tydligen var fredag och fredagar är Irans söndagar (eller midsommarafton om vi hade varit i Sverige). Så istället styrde vi vår kos mot en moské som i sin tur hade lunchstängt. Jaha, mot nästa sevärdhet! Efter 45 minuters väntan fick vi tillträde (i utbyte mot entréavgift) till Eram Garden. Där vi strosade runt i granatäppelträdens skugga och tittade på sköldpaddor i en lite väl grön damm.
Palats med fontän inne i Eram Garden.
Ny dag, nya försök. Denna dag matchade vi moskén Nasir al-Molk öppettider.
Inne i Nasir Al-Molk – härligt ljusspel!
Erik, Mats och Malin vilar benen.
Därefter blev det mattletande i bazaaren. Ingen lätt match att bestämma sig med det otroliga utbudet. Ännu krångligare att betala för sig – kortbetalning funkar inte på grund av sanktioner mot Iran, våra kontanter för få för att täcka vår resterande vistelse i landet och mattinköp (och nya kontanter går ej att ta ut, på grund av punkten innan). Fast med lite trixande och genom en banköverföring till matthandlarens kompis i Norge är vi nu tre persiska mattor rikare.
Med mattaffären avklarad var det dags att börja rulla mot Bandar Abbas, där bilarna ska skeppas till Indien. För att inte slita ut oss med för långa sträckor i bastuvarma bilar slog vi camp 20 mil från målet bland några ökenberg.
Här passade även Malin och Erik på att packa om sin nyförvarvade matta.
Nu är vi Bandar Abbas och ordnar med byråkratin för att få våra bilar in i en container och ut ur landet. Eller Mats och Erik åker runt med vår agent eftersom det är dem som står som ägare av bil och Carnet, medan Sandra och Malin håller sig inne på hotellet. Det är nämligen obeskrivligt varmt och fuktigt ute – efter 5 minuter är du lika blöt som om du gjort ett klädsim. Så luftkonditionering föredras och utflykter undviks.
När allt är klart med skeppningen tar vi oss över Persiska viken till Dubai.
Posted in Iran by Sandra Egardt with 1 comment.
Stenar i mängder
Tack vare att vi lyckats lägga många mil under bil föregående dag kom vi lagom till lunch fram till Cappadocia. På turiststråket vid Cappadocia Open Air Museum tankade vi oss själva med energi från några turkiska pannkakor innan vi tog oss an utforskandet av kyrkorna uthuggna i bergsväggarna.
Efter turistandet kännde sig Malin och Sandra sig förtjänta av en eftermiddag vid campingens pool medan Mats och Erik försökte lista ut varför Leijonhielms halvljus inte fungerar. Orsaken visade sig bero på en dålig knapp, men vilket Erik lyckades lösa med sten trott eller ej!
Kl.06 vaknade vi alla av att flertalet luftballonger höll på att fyllas för uppfärd (luftballongsturer är väldigt populärt över Cappadocia och väldigt högljutt), men bra visades sig det då vi kom tidigit iväg till den underjordiska staden Kaymakli innan de stora turistbussarna. Häftigt och smått klastrofobiskt var det att huka sig runt i den utkarvade staden flera meter under marken.
Från underjorden upp på 1900 meter över havet, som bjöd på en sträck snö (!!!), och fram till Kahta.
En lång dag på vägen, upp mot 12h körning, och trötta resenärer. Härnäst stora stenhuvuden på Nemrut Dagi.
Posted in Allmänt by Sandra Egardt with no comments yet.
Vaccination och shopping
Denna lördag har vi jobbat hårt med att förbereda oss inför den kommande resan. Vi började dagen med att köra i konvoj ner till Södertälje. Svensk motorväg är inte den optimala vägen för våra kära bilar så vi roade oss med att ta Gamla Stockholmsvägen på vägen ner. Och man börjar helt klart få lite känsla för vad vi har framför oss när man susar runt på slingrar vägar i mercedens kölvatten.
I Södertälje möttes vi av en drös med sprutor, men till vår lycka hade Sandras mamma förberett med kakor och kaffe som väntade efter att man varit duktig och tagit sina sprutor. Det återstår fortfarande några men snart så är vill fullpumpade med allt vi behöver.
Dagen fortsatte i Kungens kurva där shopping stod på schemat! Utrustning till campingköken fylldes på, gpser köptes in och allmänna bra att ha saker fick följa med hem. Speciellt många bra lampor som förhoppningsvis kommer kunna gör att vi kan laga mat även efter mörkrets inbrott.
Posted in Allmänt by Sandra Egardt with no comments yet.
Lådbygge, del 1
När ens liv ska rymmas i en bil gäller det att utnyttja den yta som finns att tillgå på smartaste sätt, så att så många bra-att-ha-saker som möjligt kan följa med (eller inhandlas på vägen…). Därför har bygga förvaringssystem i de två bilarna varit helgens fokus.
Lördagen började med gedigen shoppingrunda där i princip alla Nacka-Värmdös byggvaruhandlar besöktes i jakt på allt material som tänkas behövas för att bygga ett förvaringssystem. Väl ute i garaget började skapandet av Malin och Eriks lådor och kylförvaring.
Viktigt att ha koll på måtten så kylen och luckan för batteribanken hamnar på rätt plats!
Grundkonstruktionen på plats i Land Rovern.
Stommen inklädd i filt och lådan på plats (dock ej med beslag än).
Taggade av Leijonhielms kreation var det dags för Sandra och Mats att på söndagen starta sitt bygge. Målet var att skapa en stomme för de lådor som ska vara i botten av bagageutrymmet och så här är gick det:
Storleken på stommens topp och botten testas
Nu har väggar tillkommit och dags att måla alla delar
Kvar för Sandra och Mats är att klä in stommens topp i (högtalar-)filt och skapa utdragslådorna (när DHL lyckas leverera de beställda expansionsbeslagen) innan Mercedesens-lådsystemet är klart.
Fortsättning (och fler bilder) följer…
Posted in Förberedelser - bil by Sandra Egardt with no comments yet.