Äventyr 2.1
Äntligen på gång igen!
Efter en fyra månaders nervkittlande väntan ska vi snart få se våra bilar igen och återuppta äventyret!
Vi har fått en uppdatering av en snäll filur på Facebook som körde förbi och fotade bilarna, de ser fortfarande hela ut. I alla fall på avstånd.
I skrivande stund sitter vi i Hong Kong och väntar in dagens (nattens?) tredje flygplan som ska ta oss till Yangon. Om allt går som vi planerar så tar vi ett nytt plan till Mandalay imorgon bitti som sedan flyger vidare till Kaley. Därifrån behöver vi bara åka 15 mil taxi till Tamu sen får vi äntligen återse våra precious bilar. Vi räknar med några timmars meck innan vi kan rulla förstås!
Med lite tur hör vi av oss kort efter det!
Posted in Allmänt by Mats Egardt with 1 comment.
Spring break with Mudslides
Hotellägaren hade varnat för jordskred på vägen mot Moreh (gränsstaden till Myanmar), men det han glömde nämna var översvämningen någon mil från Loktak Lake!
De häftiga monsunregnen har gjort att floder och risfält svämmat över både väg och husmark. Eftersom vi behövde komma fram till Moreh, samt för att våra bilar har snorkel och förhoppningsvis tillräckligt högt upp till dörrarna gav vi oss ut i vad som borde vara vägen. Med pulsen uppe och fasa för att fastna och/eller dra in vatten i bilen lyckades vi ta oss igenom ett antal vattenhinder till torr väg…puh!
Knappt har vi andas ut från bilbadet, när Malin och Erik hör ett kraftig boink-ljud under sin bil. Då Landyn inte verkar lida några men från smällen enas vi om att det säkerligen bara var en sten som lossnat från däcken och slagit mot chassiet (det händer titt som tätt med våra stormönstrade däck). Vidare mot Moreh!
5 mil från Moreh börjar militäranlägningarna hopa sig och checkpointsen, var vid vi får stanna vid en och lämna lite uppgifter. Precis som hotellägaren vill de även här varna för jordskreden lite längre ner längs vägen. De säger även att vi inte kan ta oss förbi dessa, men om det är något vi lärt oss är det alltid bäst att med egna ögon få se vad som står på (flertalet gånger har vi fått höra att “dit kan ni inte köra för ditten och datten” men så visar det sig att det inte är några konstigheter alls). Alltså rullar vi vidare längs det kulliga landskapet där vi här och där kan se små jordskred. Inga jordskred som blockerar vår framfart det minsta – så hur farligt kan det vara?
3 mil från Moreh möter vi en militärkonvoj som vi stannar och pratar med för att få lite mer information om vägen framöver. Även de säger att jordskred blockerar vägen. Vi frågar om det är okej att åka vidare och titta – absolut. Vi rullar vidare 1 km när vi möts av ett jordskred, det första som vi inte direkt kan ta oss förbi. Vi behöver komma till Moreh och det enda som gör att vi inte kan oss förbi är små träd som dragits ner med skredet. Så fram med campingyxan (tack Ulla och Sören) och börja röja!
En kort stund senare är vi förbi och rullar vidare 500 meter – nästa jordskred. Dock är denna då pass stor att varken campingyxa eller fyrhjulsdrift kan ta oss vidare. Jaha, vad gör vi nu då? Finns det en annan väg vi kan ta? Nej. När kommer vägen fixas? Oklart, men de ska ha ett möte om det idag (det har gått två dagar sedan jordskreden skedde). Vi bestämmer oss att ta oss till Imphal (den närmsta staden härifrån) och söka upp internet för att kunna samla information till att lägga upp en ny plan och kontakta vår resebyrå i Myanmar.
På parkeringen på hotellet i Imphal passar Erik och Mats på att titta under Landyn och upptäcker att boink-ljudet Leijonhielmarna hört tidigare under dagen inte var ett stenskott under bilen utan en fjäder som gått av. Troligen har den mattats ut när den själv fick ta all belastning när Landyns stöttdämpare var trasig.
För att muntra upp oss själva och se över våra alternativ har vi bokat hotellets konferensrum med önskan om att få upp fyra glas och en massa toast för här ska det bli indisk “champagne” och gåslever, ty man ska fira sina motgångar!
Vår plan nu är att vänta en dag och låta vägarbetarna få påbörja sitt arbete med att plöja undan jordskreden för att sedan göra ett nytt försök till Moreh. Till dess får vi passa på att laga bilarna och fortsätta fråga alla vi träffar om de vet när vägen kommer vara körbar.
Posted in Indien by Mats Egardt with no comments yet.
Blixtar och dunder
Vägen tillbaka till Kathmandu tog lite längre tid än planerat, så som det ofta gör på denna resa 🙂
Tidtjuven den här gången var åter igen luft i systemet på Mercan på grund av ett två dagar gammalt igenkloggat bränslefilter (troligen har vi fått dålig, smutsig diesel). Men vad gör en ankomst i skymningen när man välkomnas med kall öl? Gästfriheten stod Irwin för. Kvällen spenderades således på garaget med Irwin och hans vänner.
Det är guld värt att få komma till en bra verkstad och få sin bil servad under resans gång. Här har Irwin’s garage varit helt perfekt!
Efter en lyxig frukost började dagens göromål; hämta ut pass på Myanmars ambassad, låta Irwin leta bränslefilter till Mercan och ställa in hjulen på Landyn, supermarketshopping och lite sightseeing.
Med alla göromål avcheckade styrde vi kosan mot Nagarkot, som “bara” är känt för dess vyer mot Himalaya. Våra GPS-kartor är inte alltid att lita på…för denna etapp valde den att vi skulle ta den leriga(!) stigen genom branta risfält – the horror!
Väl framme i Nagarkot hittade vi till ett hotell under uppbyggnad där vi fick tillåtelse att campa på den färdiga parkeringen.
Den natten fick vi känna av den första riktiga vädermässiga utladdningen. Blixten måste ha slagit ned i det berget vi sov på! Tälten skakade… Av skräck! Nu bär det av mot Ilam, som är känt för sina teplantage.
Posted in Nepal by Mats Egardt with no comments yet.
Pokhara Valley
Med en senare avresa än planerat från Kathmandu, bilkö på grund av olycka och dålig vägbeskrivning blev det en sen ankomst till Royal Beach Camp. Ett hotell och camp på vägen mellan KTM och Pokhara vid floden Trisuli. Trots att klockan snarast var läggdags kunde hotellpersonalen ordna lite mat och Everest-öl åt oss före upphissandet av taktälten.
Efter morgonpooldopp och frukost tog vi oss an sista etappen till Pokhara och Overland Camping.
Väl framme fick team Egardt riva ut hela sin inredning (lådsystem, kyl och packning) för att fixa ett problem med luft i bränsletillförseln (ett problem som gör att motorn får för lite bränsle och går som en påse nötter). Det passades även på att skruva fast lite delar som skakat loss och team Leijonhielm donade lite el-mek och stuvade om sin packning. Bilarna blir mer och mer välpackade allteftersom souvenirer inhandlas (efter regeln ju större desto bättre).
Dagen avslutades med middag och igelattack. Malins lilltå utsattes för ett litet men blodigt angrepp.
Dag nummer två i Pokhara spenderades genom att görs en utflykt till Annapurna Eco-village 20km från staden. För att ta sig dit får man snirkla sig upp för ett berg på en smal och stenig väg, men väl värt besväret! Där bjöds det på god lunch med fantastisk vy. Malin och Erik beslutade sig att stanna kvar en natt i hopp om att få se lite av de snötäckta Himalayatopparna i gryningen. Nu under monsunen är de tyvärr mest täckta i moln, men det kan förekomma några klara fönster under morgontimmarna.
Sandra och Mats tog sig tillbaka för ännu en natt på Overland Camping, men de båda paren återförenades morgonen därefter för en tur i luften. Förra resan testade vi fallskärmshoppning denna gång tog vi det lite lugnare med paragliding istället.
Stärkta av en redig pizzalunch med jordgubbsglasstoppad mocha frappe återvänder vi nu mot Kathmandu för att hämta ut våra pass från Myanmars ambassad (med förhoppningsvis ett visum i).
Posted in Nepal by Mats Egardt with no comments yet.
Kathmandu
Tyvärr har vi ett visum-fixande-och-datum-pusslande att lösa här i Kathmandu innan vi åker vidare. Indiska ambassaden i Stockholm gav oss bara två entries, så vi måste ha ytterligare ett om vi vill besöka Bhutan. Tyvärr är ledtiden 7 dagar på Indiens ambassad här…
De sista 20 milen till staden tog större delen av en dag att tillryggalägga och bilarna behövde en rejäl tvätt efter sin lerinpackning.
Staden är i ett ganska gott skick efter jordbävningen och det behövs definitivt fler turister igen.
Många av husen i de äldre stadsdelarna står uppsäkrade med stolpar för att säkra mot ras och efterskalv. Vi gör vad vi kan och shoppar bilarna fulla med krimskrams.
I övrigt allt väl, utom att bägge stötdämparna bak på Land Rovern har gått av (ja, du läste rätt, gått av!!!) och måste bytas ut här i stan.
Bägge bilarna är nu inlämnade på en verkstad (Irwins Garage) i Kathmandu för en rejäl rundsmörjning och blandat fix.
Samtidigt smörjer vi våra egna krås med momos (dumplings) och Everest-öl.
Planen är sedan att ta oss mot Anapurna och staden Pokhara där det sägs vara löjligt vacker natur.
Posted in Allmänt, Nepal by Mats Egardt with no comments yet.
Iran
Under fredagen dök paret Egardts nya koppling upp som utlovat. Mekanikerna satte ihop bilen på runt tre timmar, ganska imponerande faktiskt.
Extremt otåliga satte vi därefter iväg mot Iran, den första gränskorsningen där vi får utnyttja vår Carnet De Passage.
Det blev en utdragen affär, och först efter tre timmar kunde vi konstatera att vi äntligen var inne i landet.
Siktet var satt på Tabriz, och dit lyckades vi ta oss efter några detours (gpserna var inte helt med på banan hela vägen). Vi tog oss till El Goli Park, en park i utkanten av stan där det är tillåtet att man campar. Trötta beslutade vi oss för att se om det skulle gå att få nåt litet att äta men det visade sig att klockan var två på natten, en lång dag plus en tidskillnad som vi inte hade räknat med.
Morgonen efter blev det dags att utforska bazaren i Tabriz, oplanerat nog även det en UNESCO site. Bazaren är helt enorm, det går nog att gå runt där i flera dagar. Matthandlarna finns på sin plats, klädeshandlarna på en annan – men det går förstås även att hitta ett nytt kylskåp eller en säck kryddor.
Vi tassade runt ett tag, tämligen planlöst och gick bra med vilse. Spännande plats utan tvekan! Vi märkte stor skillnad mot Turkiet, här är det ingen försäljare som pockar på uppmärksamhet eller är påfrestande, många välkomnar och en bjöd på kakor – mycket trevligt!
Nu bär det av mot Kaspiska havet där Malin och Sandra kanske kan få titta på när Mats och Erik badar!
Posted in Allmänt by Mats Egardt with 2 comments.
Vi rullar!
Knappt hade polenfärjans Golonka stelnat innan vi befann oss på en pizzeria i Slovakien.
Nöjd Erik frossar Golonka.
Första dagen blev lång, vi kände oss ganska långsamma i 80kmh på Polens 140-vägar och bestämde oss för att lämna landet.
Sent på lördagkvällen landade vi på en Tjeckisk camping. Nedan, frukost.
Nu i Slovakien, strålande väder och 50 mil till nästa rast.
Blir långa dagar på den här kontinenten.
Posted in Europa by Mats Egardt with 1 comment.
Några visum närmare
Idag fick vi hämta ut våra Indiska visum. Själva processen var ganska snabb men å andra sidan fick vi inte riktigt vad vi ville ha. Vi hoppades på ett “Triple” eller “Multiple” entry visa, istället snålade de och gav oss “Double”. Kan ses som ett litet problem men det gör att vi kommer att behöva skaffa nytt visum om vi vill komma in i Indien igen efter att ha varit i antingen Nepal eller Bhutan. Förhoppningsvis går det lätt att lösa på plats.
Vi har även fått våra fina Carneter, tulldokumentet med den högsta depositionen som går att tänka sig. Vi håller i den med viss andakt.
Mats & Sandra har fått Mercedesen genomgången hos specialist som passade på att byta några hjullager och varenda vätska i bilen. Den går bättre än någonsin.
Det lilla meckande som nu görs är endast i kategorin “Nice to have” – vilket är nog så viktigt!
Mats obotliga Blocketberoende gav utdelning i helgen och Mercan fick sig en rejäl kofångare, säkerligen bra att ha i Indien.
Nästa steg bör vara visum till Nepal och bokning av färja mellan Iran och Indien, för att skippa Pakistan.
Posted in Allmänt by Mats Egardt with no comments yet.
Mecksöndag
Efter vår härliga lördag med shopping och vaccinationer bestämde sig jag (Mats) och Sandra för att ta en rejäl mecksöndag.
Vi har snart betat av allt på vår 50-punktiga lista för mekaniska göromål på Mercan, det här var nog det absolut jobbigaste hittills. På dagsschemat stod byte av bussningar fram samt alla stötdämpare och fjädrar.
Det var alltså bara att rulla in i garaget tidigt på morgonen och sätta igång. Alltid ett äventyr att hissa upp bilen, faktiskt riktigt läskigt då armarna precis når in till ramen.
Här har vi fått loss alla gamla fjädrar. Där bak var en av fjädrarna till och med av. Sandra visar stolt upp våra fantastiskt turkosa nya fjädrar, väger över 10kg styck.
Elva timmar senare blev bilen runt 10cm högre bak, den hade säckat ihop rejält över åren. Fram blev det ungefär 5cm.
Skönt att ha det ordnat, nu får vi bara ha lite mer koll när vi kör in i parkeringsgarage!
Posted in Allmänt by Mats Egardt with no comments yet.