Tea o’clock
Ilam ligger på ca 2000 meters höjd och då slingriga bergsvägar inte är att föredra efter mörkrets inbrott delades sträckan upp på två dagar. Vi bushcampade längs en helt uttorkad flod i närheten av Itahari, ett tips vi fått från en overlandingblogg. Natten bjöd inte på ett lika skräckinjagande oväder utan mest ihållande regn. Till frukost fick vi sällskap av några nepaleser som nyfiket inspekterade våra fordon och skrattade åt att vi sovit där.
Färden upp till Ilam gick längs sluttningar med teplantage och genom molnen. Förutom att vara kända för sitt tedistrikt har staden inte mycket att erbjuda men vi passade på att ta det lugnt, läsa, promenera, spana in gamla Land Rovers och njuta av den välsignat svala temperaturen. Det är häftigt hur snabbt klimatet kan förändras när man förflyttar sig i vertikalled. För att sätta något slags tema (vi kth:are har ju en förkärlek för sånt) fortsatte vi i teets tecken till Indiens motsvarighet, Darjeeling!Darjeeling är beläget på en sluttning med hus byggda ut över kanten och vägarna är så smala att det känns som att de är byggda för enkelriktad trafik (iaf när man kör stora fordon). Där lyxade vi till det och tog in på Windamere Hotel, en Brittisk kolonialvilla belägen på Observatory hill med utsikt över sluttningarna. Väldigt civiliserat med afternoon tea och allt.
I Darjeeling passade vi även på att gå på zoo, ett väldigt fint sådant för att vara i Asien vilket kändes bra. Där fick vi se den bengaliska tigern, några typer av leoparder och en och annan röd panda!
Posted in Indien, Nepal by Erik Leijonhielm with 1 comment.
Leave a Reply