Stockholm – Singapore 2015Stockholm – Singapore 2015

Aug 5th Spring break with Mudslides

Hotellägaren hade varnat för jordskred på vägen mot Moreh (gränsstaden till Myanmar), men det han glömde nämna var översvämningen någon mil från Loktak Lake!

De häftiga monsunregnen har gjort att floder och risfält svämmat över både väg och husmark. Eftersom vi behövde komma fram till Moreh, samt för att våra bilar har snorkel och förhoppningsvis tillräckligt högt upp till dörrarna gav vi oss ut i vad som borde vara vägen. Med pulsen uppe och fasa för att fastna och/eller dra in vatten i bilen lyckades vi ta oss igenom ett antal vattenhinder till torr väg…puh!

Knappt har vi andas ut från bilbadet, när Malin och Erik hör ett kraftig boink-ljud under sin bil. Då Landyn inte verkar lida några men från smällen enas vi om att det säkerligen bara var en sten som lossnat från däcken och slagit mot chassiet (det händer titt som tätt med våra stormönstrade däck). Vidare mot Moreh!

5 mil från Moreh börjar militäranlägningarna hopa sig och checkpointsen, var vid vi får stanna vid en och lämna lite uppgifter. Precis som hotellägaren vill de även här varna för jordskreden lite längre ner längs vägen. De säger även att vi inte kan ta oss förbi dessa, men om det är något vi lärt oss är det alltid bäst att med egna ögon få se vad som står på (flertalet gånger har vi fått höra att “dit kan ni inte köra för ditten och datten” men så visar det sig att det inte är några konstigheter alls). Alltså rullar vi vidare längs det kulliga landskapet där vi här och där kan se små jordskred. Inga jordskred som blockerar vår framfart det minsta – så hur farligt kan det vara?

3 mil från Moreh möter vi en militärkonvoj som vi stannar och pratar med för att få lite mer information om vägen framöver. Även de säger att jordskred blockerar vägen. Vi frågar om det är okej att åka vidare och titta – absolut. Vi rullar vidare 1 km när vi möts av ett jordskred, det första som vi inte direkt kan ta oss förbi. Vi behöver komma till Moreh och det enda som gör att vi inte kan oss förbi är små träd som dragits ner med skredet. Så fram med campingyxan (tack Ulla och Sören) och börja röja!

 

En kort stund senare är vi förbi och rullar vidare 500 meter – nästa jordskred. Dock är denna då pass stor att varken campingyxa eller fyrhjulsdrift kan ta oss vidare. Jaha, vad gör vi nu då? Finns det en annan väg vi kan ta? Nej. När kommer vägen fixas? Oklart, men de ska ha ett möte om det idag (det har gått två dagar sedan jordskreden skedde). Vi bestämmer oss att ta oss till Imphal (den närmsta staden härifrån) och söka upp internet för att kunna samla information till att lägga upp en ny plan och kontakta vår resebyrå i Myanmar.

På parkeringen på hotellet i Imphal passar Erik och Mats på att titta under Landyn och upptäcker att boink-ljudet Leijonhielmarna hört tidigare under dagen inte var ett stenskott under bilen utan en fjäder som gått av. Troligen har den mattats ut när den själv fick ta all belastning när Landyns stöttdämpare var trasig.

För att muntra upp oss själva och se över våra alternativ har vi bokat hotellets konferensrum med önskan om att få upp fyra glas och en massa toast för här ska det bli indisk “champagne” och gåslever, ty man ska fira sina motgångar!

Vår plan nu är att vänta en dag och låta vägarbetarna få påbörja sitt arbete med att plöja undan jordskreden för att sedan göra ett nytt försök till Moreh. Till dess får vi passa på att laga bilarna och fortsätta fråga alla vi träffar om de vet när vägen kommer vara körbar.

Posted in Indien by Mats Egardt with no comments yet.