Nagaland och Manipur
Vår researrangör från Myanmar var hoppfull om att vägen skulle hinna torka till vår ankomst. Så vi fortsatte vår färd enligt orginalplan och stannade en natt i staden Dimapur, för att dela sträckan i lagom etapper. Lilla Dimapur är stort på kistor visade det sig!
Det visade sig klokt att dela upp körningen då de 25 milen därifrån till Loktak Lake tog åtta timmar. En kombination av dålig och slingrande väg, men man hinner i alla fall lyssna på mycket ljudbok.
Innan vi åkte fick vi uppfattningen om att det skulle krävas tillstånd för att vistas i de nordöstra delarna av Indien. Fast då inget tydligt svar gick att ta reda på chansade vi att det förmodligen löser sig på vägen – och det har vi lärt oss att det gör det! Det finns flera vägspärrar men om man ler och vinkar glatt är det inga problem att ta köra förbi. På samma sätt har Leijonhielmarna fått lära sig att man klarar sig prima utan fungerande blinkers (relät brann upp på vägen till Gangtok), ut med armen på indiskt vis och vinka slappt åt det håll du tänker svänga.
Vid Loktak Lake, som är en sjö med massa små flytande gröna öar i, bodde vi i stugor där vi kunde laga egen mat och äta frukost med utsikt över sjön.
Loktak Lake med sina gröna små öar.
Det är bara 12 mil till gränsstaden Moreh men vi har blivit varnade av hotellägaren att vägen kan vara dålig då det skett flera jordskred till följd av monsunregnet. Så vi ser till att ha gott om tid på oss att köra försiktigt.
Posted in Indien by Malin Leijonhielm with 3 comments.
Leave a Reply