Floating Gardens och Cheroots
Från Bagan kändes det som vi flög fram på vägarna som nu blivit så breda att man lätt kan vara två bilar i bredd. Detta innebär att förutom att man slipper köra ner i buskaget varje gång man möter trafik är det nu lättare att köra om cyklar, motorcyklar och oxkärror (och andra fordon som inte håller “trafikflödets” hastighet).
Vår guide hade sagt att det skulle ta oss ca 7 timmar att ta oss de 35 milen mellan Bagan och Inle Lake. När vi avlarat de först 15 milen och det inte ens var lunchdags tyckte vi att han nog överdrev tidsåtgången lite (som han gjort de tidigare dagarna). Men det visade sig att på de sista 20 milen skulle vi ta oss över ett berg, slingriga småvägar upp och så slingriga småvägar ner! Det reducerade vår flygande hastighet en aning.
Lite smått stressade att hinna se Inle Lake ordentligt innan solen gick ner tog vi oss direkt ut på sjön med en av de typiskt långsmala motorbåtarna.
Efter en dag i varma bilar var det härligt med den svala fartvinden ute på sjön. På turen över sjön fick vi se flera fiskare. Fiskarna i Inle är kända för sin teknik att ro, de balanserar på med ett ben stadigt på båten medan de styr åran med det andra samtidigt som de smidigt drar in eller ut nätet med händerna. Det är inte ens så att man kan säga att det ser lätt ut.
Vårt första stopp var the Floating garden, vilket är precis vad det låter som. Genom att väva ihop alger och grenar har trädgårdar anlagts ute på vattnet kring de flytande byarna där man odlar allt möjligt men de är framförallt kända för sina tomater.
Det andra stoppet, och tyvärr det sista, vi hann med var ett ställe där de tillverakde cheroots. För er som är bekant med litteraturskildringar av kolonialtiden i asien har förmodligen hört denna nämnas ungefär som gin pahit. För er andra är detta en billig asiatisk cigarill som rullas för hand.
Dagen efter fick vi ta samma väg tillbaka över berget men efter det väntade 45 mil motorväg (Expressway) ner till Yangon. Extremt rak och med rätt lite trafik (här var motorcyklar och oxkärror förbjudna) gjorde att vi kom till stan precis till det mörknande. Att sen ta sig in till vårt hotell (den sista 2 milen) tog dessvärre dessto längre tid, men nu har vi även testat på rusningstrafik i Yangon.
Posted in Myanmar by Malin Leijonhielm with no comments yet.
Leave a Reply