På väg igen
Stärkta av en energifull frukost (med mycket snabba kolhydrater) på det lokala tehuset började vi städa/tvätta/skrubba bilarna och fördela om packningen.
Anledningen till omfördelningen av packningen är att Sandra och Mats ska få plats med två Myanmeser (Myanmarinader, Myanmarier?), en guide och en liasons officer, i sin bil som ska åka med hela vägen genom landet. Därför får Malin och Erik frakta Egardts persiska mattor och nepalesiska pall ett tag.
Taktältet vädras, packningen stuvas om och bilen skrubbas.
Det känns väldigt spännande att ha med två okända bak i bilen. Förhoppningsvis har de inget problem med ljudbok 10 timmar om dagen. Hittills har de varit väldigt trevliga så det bådar gott.
Temperaturen ligger på mellan 5-15 grader under morgonen så det gäller att klä eller jobba sig varm. Mycket roligt att se lokalbefolkningen ha på sig tjockjackor och mössor, även när det blivit varmare under dagen.
Med våra nya vänner fick vi hjälp att putta ut Landyn från sin 4 månaders parkering och haka fast den på Mercedesen och på så sätt dra igång motorn. Landyns problem var helt urladdade batterier, alla 6 stycken, men startar nu fint efter att de fått laddas under färd!
Erik skapar startkablar i ett försök att få igång bilen.
Innan vi kunde lämna Tamu var vi tvungna att först besöka immigrationskontoret och få lite stämplar i passen, sedan tullkontoret för att visa och få stämplar i lite andra papper, till sist liasons office för mer byråkrati.
Erik och Sandra utanför tullen i Tamu.
Med alla papper och stämplar på plats började resan mot Kalaymyo med egna bilar denna gång. Vägen dit består av 50 stålbroar och ännu fler mindra betongbroar (ja, vi räknade alla!), varav 5 alltså stoppade vår framfart förra gången.
En av de reparerade broarna.
Nu kunde vi ta oss till Gangaw obehindrat precis till att det blev bäckmörkt (solen går ner runt kl.17.15 här). I Gangaw blev det även storslagen middag på så sätt att Malin fick en hel fisk minerad med dunderstark tvålsmakande chili, som behövde dämpas med både vatten, ris och mandariner.
Malin försöker släcka hettan från chilin.
Efter middagen passade Mats på att laga Mercedesens tuta, som slutade fungera efter tuthetsen i Indien där den i princip använts oavbrutet. Den är nästan lika nödvändig här. Hur den lagades? Tackar som frågar, genom att slå på den, vända på den och sen skruva fast den igen.
Morgonen därefter begav vi oss tidigt iväg mot Bagan, då guiden informerat oss att de 260km skulle ta 9 timmar att köra och vi ville se den berömda solnedgången över alla templena och stupas. Som tur var tog det inte lika lång tid som prognostiserat, dock 6 timmar med ett lunchstopp. Den intjänade tiden spenderades av Leijonhielm i en hotellpool, medan Egardt besökte några tempel (då Malin och Erik redan gjort tempelgrejen innan under sin bröllopsresa). Dock slöt vi samman igen uppe på ett av alla tempel för att njuta av solnedgången.
Malin och Erik i solnedgången.
Härnäst väntar Inle Lake.
Posted in Myanmar by Sandra Egardt with 2 comments.
Leave a Reply